Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock blir osäker genom det här anförda glödehöök. Jfr
speckhöker ofvan;
glöt (Moræus Vit. s. 465) för jag till sv. glöta ’titta, snoka’
(hvarom Noreen Sv. etymol. s. 30); jfr med afseende på
bildning och betydelse sv. (tull)snok;
gäck (tijn råttne Gäck Messenius s. 15, 60, Moræus Vit.
s. 395, 429), af ty. geck;
horejäger (Tu, tin gambla horejäger Moræus Vit. s. 393);
äfven i ä. da.;
horetjäll (hooretiäll Chronander Belesn. s. 191), om en
kvinna, möjligen af ett *horkærla: fsv. horkarl, -kal, -kalla, jfr
fsv. horkona och isl. hórkerling; kanske dock ordet snarare bör
sammanhållas med ä. da. O, falsk vnder tield (Samsons
Fængsel s. 190), tydligen ett skymford undertiæld, användt af Dalila
till Samson, öfver hvars falskhet hon beklagar sig;
horevärdinna (Chronander Belesn. s. 167), till Venus;
Julkus (min J. Rond. JR s. 53) användes af Sardelius
som smeknamn till hans son Judas. Jag fattar det som julkuse
’ett slags julbulle eller julkaka’;
kakell (then . . högfärdige k. Brasck Ap. g. s. 179),
motsvarande ä. da. kakel (en hofferdig k. Peder Syv; i ordlistan
kakel potte) Kalkar; se äfven Grimm Wbch under Kachel. Jfr
de nsv. okvädinsorden potta, kruka (se nedan);
klem (den klemen släte Moræus Vit. s. 400). Jfr ib. s.
461, där ordet har betydelsen ’mes’[1]. Se följ.;
klemmedalk (Brasck MGV s. 242), väl af sv. dial. klema
’stryka, smörja’ samt i öfverflyttad bemärkelse såsom i rspr.
’behandla med alltför stor ömhet och omsorg’ och dalk ’klimp’
samt i öfverförd betydelse ’stackare’ (jfr Rz s. 83, 326);
klosterlasse (Brasck Ap. g. s. 203), till en munk;
kojon (-y- Brasck Ap. g. s. 178) ’kujon’;
kona som okvädinsord till kvinnor (Brasck MGV s. 224
m. fl.). I god betydelse — med epitetet ä(h)rlig(h) — ib. s. 262;
kruka (then leeda k. Moræus Vit. s. 439); om en man; jfr
kakell ofvan;
krycka (tin arma fleep och kryckia Moræus Vit. s. 413);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
