Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickslänga. Möjligen är slyna en kontaminationsbildning af det
inhemska slynga och det från mlgt. lånade, analogt uppkomna
sluna;
stubbe (rutne s. Moræus Vit. s. 415 m. fl.), i fsv. användt
som tillnamn (Sdw.);
stut (Prytz G. I s. 35), med sammansättningen ölstut
(Rondeletius JR s. 20), jfr nsv. gubbstut; stuter brukas i fsv. som
tillnamn; ordet användes i no. som benämning på en tvär och
frånstötande person (Aa), säkerligen dess äldsta öfverförda
betydelse, hvilken ännu skimrar igenom: nord. stut- ’stut, tjur’;
jfr tjurig, tjurskalle o. d.;
svin (Ditt fulla swijn Putzdrummel s. 90);
taska (tin rutne T. Messenius Disa s. 12);
toka (Chronander Belesn s. 145);
vetvilling (Moræus Vit. s. 396);
våp (Chronander Surge s. 22, Belesn. s. 145); om och till
båda könen; våp är vid denna tid äfven mask.: den våpen
(Lindschöld, Hans. 4:108 [1669]); jfr växlingen af en tok(er)
och ett tok. Ordet ställes af Noreen Sv. etymol. s. 73 till sv.
dial. väpa ’sladdra’ = *wāpian - isl. ópa ’ropa’. Jfr med afseende
på bildningen -gråt i smulgråt, masgråt : gråta och flep : flipa,
hvarom ofvan;
ök (tijn förbannade öök Rondeletius JR s. 42);
ölstut, se stut.
Ytterst vanliga äro dylika tillmälen äfven i de äldre
danska komedierna, t. ex. — utom de ofvan anförda parallellerna
— hud, lus, sæck (om liderliga kvinnor), og ’ök* (brukligt i nsv.),
løin puosse ’lögnpåse’.
Om det i dessa okvädinsord synnerligen ofta
förekommande possessivpronominet — hvilket dock, såsom framgår af
ofvanstående, ofta växlar med personliga pronomina — se Kock
Ark. 16: 241 och där citerad litteratur. Ett exempel, som kan
ha sin lilla betydelse för Kocks teori, är Rondeletius JR s. 64:
Jagh skall pressa tin förbannadhe narr: det är det enda fall
jag känner, där dylika uttryck stå som ackusativobjekt, alltså
ett mellanstadium mellan vändningar sådana som Jag skall
basa tin tiuffwa kropp och j. s. b. dig, din tjuf
Slutligen må omnämnas, att uttrycket bedja någon veta
hut bl. a. förekommer hos Brasck Ap. g. s. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
