Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt trängt igenom; i en dikt af Lindschöld (Hans. 4)
förekommer formen s. 197 sju ggr. Härtill ipf. ga’ ’gaf’ (Börk
Dar. s. 37) och sup. gett (Brasck Ap. g. s. 155, Orf. o. Euryd.
s. 90), p. pf. gätt (Beronius Reb. s. 331); se nedan. E-vokalen
i ge har väl samma ursprung som den i ble; se ofvan. Jag
erinrar i detta sammanhang om den t. ex. i G. I:s reg.
förekommande presensformen geffuer samt om uttrycket Gudh geeff ehr
(Brasck FP s. 62).
Ha(a) (inf. o. pres. plur.) har jag antecknat från Messenius
t. ex. s. 62, 150, 177 (flera ggr), 199 (flera ggr), Sigfridi Gåås
Kong C 3 (1619), Chronander Bel. s. 134, Disa 1687, s. 32.
Betydligt tidigare uppträder pres. har (Kon. Styr. och från
1503; se Sdw.) och för öfrigt Messenius (t. ex. s. 62 flera ggr,
117, 132 o. s. v.), där dock växlande med haffuer (t. ex. s. 132).
Sällan förekommer dock ha(a)r i st. f. den längre formen i 2 p.
pl. imper., såsom Asteroph. Tisbe s. 67, Mess. s. 185. I haan
har jag antecknat från Kolmodin Gen. Aeth. Om ipf. ha se nedan.
På analogt sätt förklaras inf. biu ’bjuda’, som jag först
funnit hos Börk Dar. s. 9; rå ’råda’ ib. s. 16, Putzdrummel s. 72
’skaffa’, Orf. o. Euryd. s. 91, hvartill pres. rår något tidigare
hos Lindschöld. Äfven be ’bedja’ torde vid denna tid ha
varit vanligt: pres. beer finnes hos Brasck FP s. 5, bes hos
Börk Dar. s. 36.
Hit höra ipf. ha ’hade’, la ’lade’, sa ’sade’.
Ipf. ha har jag blott funnit i konj., nämligen Disa 1687,
s. 36 2 ggr.
Ipf. la ’lade’ förekommer i Putzdrummel s. 72 (la af); äfven
hos Lucidor.
Ipf. sa ’sade’ har jag tidigast anträffat hos Sigfridi Gåås
Kong s. L 3 (1619), Prytz G. I s. 10 (saa; lagdt i munnen på
en »fougdekarl») samt senare Brasck FP s. 54 [1].
Af samma slag äro formerna bå för både (Putzdrummel
s. 77), Lucidor båå, go (herrarna) ’goda h.’ (Putzdrummel s.
90), jfr nsv. go herrar [2], go vänner [3] — men de personer, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
