Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas mun de läggas, hafva ett språk, som äfven på den tiden
måste hafva ansetts mindre vårdadt. Hvad formerna med go
beträffar, må anmärkas, att adj. god mycket länge vid hälsning
och tilltal ingått liknande förbindelser, t. ex. welkompne,
godemen (Didr. af Bern s. 64), gode wenner hwat skall iak gøra
(ib. s. 118), ur hvilka ljudlagsenligt go uppstått.
I Putzdrummel förekomma äfven ofta imperfektformer på
-a, såsom wancka, bota (s. 72), hacka, skubba (s. 75), kosta (s. 77).
I våra öfriga källor äro de mera sällsynta — dock har Rond. JR
s. 71 böria, s. 36 kasta, Messenius BM s. 171 tacka ’tackade’ [1],
Chr. s. 221 begynna, Chronander Bel. s. 167 boola, s. 181 klappa,
trötna, swara, s. 192 hämpta[2].
Vanliga hos Börk Dar. äro part. pret. på -a för -ade, t. ex.
oförfära’ (s. 28), förwilla’ (s. 30, 31).
Mycket ofta uppträder vid midten af 1600-talet
pluralformen sku ’skola’, hvilken numera försvunnit, men är oss bekant
från Bellman; sku j Brasck FP s. 25, the sku ib. s. 46, Ap. g.
s. 121, wij sku FP s. 66, j sku ib. s. 67, sku wij Ap. g. s. 121,
synnerligen ofta hos Brasck MGV, Putzdrummel s. 86 (jämte
ska s. 86), Börk Dar. s. 7 (jämte ska’), skun I (Lindschöld,
Hans. 4: 138 2 ggr). Tidigare förekommer formen hos Prytz
G. I s. 8, 22, 24, 37, 38, 41, 44, 46 m. fl., men jag har
icke funnit den hos Messenius. Den har uppstått ur det
obetonade skula (t. ex. i G. I:s registratur [1527], Chronander
Surge s. 44 i en bondescen) på samma sätt som plä ur pläga,
nå ur något o. s. v. Jfr sku redan 1503 (Noreen Aschw. gr. § 316).
Om sing. ska se nedan.
I detta sammanhang må en förkortad form anföras, som
numera icke torde förekomma, nämligen ärkebisp, t. ex. Herre
Erckiebisp, Her Erckebisp (Prytz G. I s. 7, 8), Ärchibisper
(Messenius Chr. s. 248), ärchibispers (ib. s. 253), Ärchibisperna (ib.
s. 257). Därjämte Ärchibiskop (ib. s. 249 m. fl.), Ärchbiskop
(ib. s. 250 m. fl.). Det enkla bisp, best. bispen, är äfvenledes
mycket vanligare i den äldre än den yngre nysvenskan, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
