Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
k: frist ’friskt’ (modh Brasck MGV s. 298, Ap. g. s. 116,
117), men ib. s. 168: friskt; start ’starkt’ (Kolmodin Gen. Aeth.
s. 284, i en betydligt dialektfärgad dialog mellan tvänne
herdar, Leyonstedt Hans. 5: 16); vidare: Franst ’franskt’, Renst
’renskt’, Spanst ’spanskt’ (Stiernhielm Herc, Tamms uppl. s. 42),
Tyss’t ’tyskt’, Dans’t ’danskt’, Latinst, Fransyst (Columbus,
Noreen s. xiii); jfr fsv. swænst ’svenskt’, smalænzt ’småländskt’
(1347) och ä. da. beest ’beskt’. Mellan s och t synes alltså k
regelbundet ha bortfallit såsom i nsv. talspråk. Start är
däremot snarast en dialektform, hvilken har sin motsvarighet i nsv.
bygdemålsfärgadt tal;
p: skart ’skarpt’ (Saulus, Brasck Ap. g. s. 137);
t: Ösgöthan ’östgötarna’ (Prytz G. I s. 25); jfr redan i fsv.
Øsgøta (MELL), ösgöta (Lilla rimkr.) samt längre fram Ösgötte
Per Brahes krön. (Ahnfelts uppl. s. 33); men östgöthom (Mess.
s. 248); vidare fasna ’fastna’ (Stiernhielm Herc. v. 257).
Vi öfvergå nu till en annan grupp af jämförelsepunkter,
som på ljudlärans område erbjuda sig mellan 1600-talets och
vårt moderna talspråk, nämligen förändring af
konsonanternas kvalitet.
Såsom Columbus upplyser (s. 44; jfr Noreen s. xiii)
förekom i 1600-talets svenska det s. k. »tjocka» l-et bland annat i
stället för rd, hoffolket undvek det dock och ersatte det med
»tunnt» l. Exempel från våra här anlitade källor äro:
bool ’bord’ (Mess. s. 66); fiälingzmannen, fiälingzkar (Rond.
JR s. 34), men fiärdingz mannen (ib.) [1]; fä(ä)l ’färd’ (Mess. s. 71,
202, Prytz G. I s. 7, 8, 22, 24)[2], bortfäl (Mess. s. 40); gåål
’gård’ (Mess. s. 15, 68, 70, 190 m. fl.), men någon gg gårdar;
jolarna ’gjordarna (på ett ämbar)’ (tjänstekvinnan Helfred, Brasck
FP s. 92); från Putzdrummel, hvars språk är vulgärare än våra
öfriga källors: giohle ’gjorde’ (s. 72), wåla ’vårda’ i så mycket
wåla de oss som en gammal gryta (s. 77), alltså just i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
