Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
E(e)n i betydelsen ’man’ användes af Habor, Mess. s. 48,
studenten Circeius i Chronander Surge s. 34 samt af fogden
Torkel i Disa 1687, s. 46.
Nästan uteslutande det hvardagliga eller dialektiskt färgade
språket tillhör numera det neutrala obestämda pronominet somt,
hvilket under 1600-talet icke synes ha haft denna karaktär.
Jag har antecknat det från Prytz G. I s. 40, Beronius Reb.
s. 346. Det förekommer flera ggr hos Gustaf II Adolf och
Stiernhielm.
Det indef. pron. tocken, pl. tocka (fsv. þolkin) förekommer
numera uteslutande i lägre talspråk och i dialektiskt färgadt
språk. Samma inskränkning måste göras för 1600-talet. Hos
Rondeletius JR användes uttrycket Tocka herragästningh af en
bonde (s. 35), tåcken uppträder i Putzdrummel s. 73, hos
Columbus (Noreen s. xiv); se för öfrigt s. 88.
’Hvar annan’ har i Putzdrummel s. 76 formen hwar an;
om de fullare formerna se nedan; jfr halfan.
Räkneordet ’halfannan’ heter i Putzdrummel s. 75 halfan
(gång).
Beträffande verbböjningen anmärkes följande.
I följande kapitel, där »normalprosan» behandlas, anföras
en mängd ipf.-former på -te, -de, där nsv. nu har -ade. Flera
af dessa göra på oss ett mer eller mindre hvardagligt eller
dialektiskt intryck; men det torde enbart därför ej vara skäl att
äfven för 1600-talets vidkommande hänvisa dem uteslutande till
talspråkets område: de flesta af dem ha också motsvarigheter i
fsv. och förekomma utom hos våra komediförfattare äfven hos
skriftställare, hvilkas språk icke synes ha rönt starkare
inflytande från det lägre talspråket.
Däremot uppträda under 1600-talet hos vissa författare
mången gång mera isolerade ipf.-former på -te och -de, som
sakna motsvarigheter i fsv. och hos samtida skriftställare med
vårdad språkbehandling. Dessa torde i allmänhet uteslutande
ha tillhört det lägre språket. Sådana äro t. ex.
hällste ’hälsade’ (Columbus Bibl. Werld. s. B),
träffte ’träffade’ (Columbus Saml. 21: 42).
Härmed må sammanhållas det analoga förhållandet med
sup. och p. pf. på -t för nsv. -a(d)t, hvarom nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
