Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nij skola, nij wilia, nij ska, nij skiuta (s. 74; alla till en
person), ni komma (s. 89; till flere); men s. 74: ni wil och Disa
1687, s. 38 är nij (till en person). Därjämte förekommer äfven
I: Är I (Putzdrummel s. 73), haa I (s. 85), i klaga (Disa 1687,
s. 39), allt till en person; menen I, ären I (Putzdr. s. jS), till
två personer. Här växla alltså I och Ni, och bruket af det
senare kan sålunda ej anses vara säkert stadgadt: utan tvifvel
tillhörde Ni ännu det mera ovårdade språket och betraktades
snarast som en felaktig form.
Till talspråket bör möjligen också räknas pers. pron. Ehr
(Mess. s. 147, Prytz G. I s. 23), hvarjämte vanligare Edher
förekommer.
I nsv. har funnits en tendens att bilda genitiver af
pronominella dativer i pluralis. Endast en af dessa former har
vunnit burskap i skriftspråket, nämligen hvems (från 1700-talet).
Det lägre talspråket, särskildt i Stockholm, nyttjar äfven doms,
hvaraf slangspråkets domses och domseses. Från våra källor har
jag antecknat hwilkoms (Messenius s. 203) och mångoms (Mess.
s. 7), hvilka dock aldrig tyckas ha vunnit någon terräng.
Någ(h)en (t. ex. Mess. s. 21 m. fl., nogen Rond. JR s. 72)
höll under 1600-talet på att undantränga någon; Andersson
Salb. gramm. s. 52 omtalar, att i nämnda skrift t. o. m. något
korrigerats till någet. Särskildt någet är hos Brasck FP
synnerligen vanligt, ja, den normala formen. Nu har som bekant
i skriftspråket o-formen segrat; men någen uppträder ofta i nsv.
talspråk[1]. Något vulgärare klang hade nån i samma betydelse.
Denna form finnes i herdescenen i Kolmodins Gen. Aeth. s. 286,
Putzdrummel s. 72, Börk Darius s. 22, Noreen Col. s. x. I
bildadt talspråk har den sålunda vunnit burskap på 1680-talet:
Börks sorgespel, hvars språk nämligen måste anses tillhöra detta
lager[2], uppfördes år 1688. Jag har dessutom antecknat den
från en allvarlig dikt af C. Gripenhielm Hanselli 4: 273, 275
(1684), där äfven nonsin (s. 273) förekommer.
Om någo ’något’ se s. 78, om nå i samma betydelse se
s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
