Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(s. 18). Den regelbundna imperativformen af låta är under
1600-talet lät, t. ex. Mess. s. 25, 26, 29, 63, hos Börk Dar.
är den likaledes enarådande, läter (2 p. pl. imp. Rond. JR s. 103),
jfr Columbus; ärffuinger (Mess. s. 24) uppvisar omljuds-ä i
förhållande till nsv. arfvingar; bekänd (s. 65) är en försvenskning
af bekant; pron. hwär (s. 150) ’hvar, hvarje’ = fsv. hwær (ej
hwar); järl ’jarl’ (s. 214), jfr Byrger Jerl s. 253, om jarl se
Noreen Col. s. xviii, jfr äfven under e; kämme, -a (Mess. 23, 69)
motsvarar det gamla v. kæmba, som förhåller sig till
nybildningen kamma som t. ex. läsa till låsa; städ (frå städ
Kolmodin Gen. Aeth. s. 301) är en omljudsform till stad, jfr da. Sted;
wärit (Mess. s. 155) likaledes en sådan i förhållande till nsv.
varit, jfr da. været. Andra fall se under formläran.
ä motsvarar nsv. e i
frästa ’fresta’ (Börk Dar. s. 34), så dialektiskt ännu i nsv.;
fsv. fresta o. frästa;
förträtt (Prytz G. I s. 13), förträt ’förtret’ (Brasck Ap. g.
s. 120, MGV s. 257), förträteligt ’förtretligt’ (Brasck FP s. 71),
jfr förtrööt nedan;
kädia (kädior, guld- o. s. v.) ’kedja’ (Mess. s. 23 2 ggr,
25 2 ggr, 72 2 ggr, Rond. JR s. 103, Prytz G. I 1 gg,
Chronander Bel. s. 145, 172, 173, 177; äfven annorstädes vanligt vid
denna tid, t. ex. i skillingstryck från 1683, 1685), sannolikt
under 1600-talet den normala formen; stundom dock äfven -e-
t. ex. Chronander Bel. s. 145, 172;
mäd(h) ’med’ (Mess. s. 247, Kolmodin Gen. Aeth. s. 301);
mädan (Mess. s. 199 m. fl. ggr, Brasck MGV s. 228),
emädan (Chronander Bel. s. 174, Kolmodin Gen. Aeth. s. 277);
Mädelpa (Mess. s. 32);
nädan (Mess. åtminstone 4 ggr);
säd(h)an ([Holof. s. 25], Mess. s. 185, 188, 193 3 ggr, 198,
212, 213 m. fl. ggr, Rond. JR s. 26, Brasck Ap. g. s. 121,
Beronius Reb. s. 347, Laurbecchius Simon Magus s. 249,
Kolmodin Gen. Aeth. s. 274) — under 1600-talet sannolikt den
normala formen —, säden (Mess. s. 253), sän (Kolmodin Gen.
Aeth. s. 274). Men sed(h)an (Mess. s. 43, 203, Brasck Ap. g.
s. 121);
säger (sägren, sägeren) ([Holof. s. 37], Mess. s. 188, 210,
249 m. fl.); jfr y. fsv. säger (Rimkr. 1: 243);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
