125 (Studier i 1600-talets svenska)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På grund af obetonad ställning har vokalen förkortats i:

låtta ’låta’ (Mess. s. 222)[1], men vanligen låta; lätte ’läte’
(Chronander Surge s. 19); jfr imper. lätt nedan;

wetta ’veta’ (Hund E. XIV vanligt, t. ex. str. 465: wette,
Mess. s. 51, 70 m. fl., Gustaf II Adolf vanligt, t. ex. s. 480,
Prytz G. I s. 20), wettat (Börk Dar. s. 4), men weta (Mess. s. 71);
vokalförkortningen i detta ord är under 1600-talet ganska
vanlig, se Noreen Col. s. xx, förf. Ark. 4: 296[2];

lätt ’låt (imper.)’ (Rond. JR s. 37, 51, Chronander Bel. s.
186, 187 [men s. 187 äfven lät see] Surge s. 19, 31[3]), eljes i
regel lät; lätt ’lät (ipf.)’ (Girs G. I s. 19) jämte lät ib.;

mott ’mot’ (Mess. s. 190, 258), jfr emott i y. fsv. (t. ex. Rimkr.),
P. Brahes kr. s. 6, 33, annars vanligen mot, emot;

ått ’åt’ (Rond. JR s. 12 2 ggr, 15, 77, 79: frågher honom
ått, 98), vanlig form, heem ått (ib. s. 16, 36); därjämte (å)åt
(s. 16, 24, Mess. s. 71 m. fl.).

Jfr från fsv. tid t. ex. utt (Upl. L. WB 7: 2 flera ggr).

Dessutom uppträder kort vokal i:

bälätte ’beläte’ (Mess. s. 213), hvarjämte beläte(n);

bråttar ’bråtar’ (Girs G. I s. 199);

förträtt ’förtret’ (Prytz G. I s. 13), jfr s. 110;

nött ’nöt, nux’ (Brasck MGV s. 279);

skutte ’sköto’ (Hund E. XIV str. 314) jämte skute (ib. str.
356); skutten ’skjuten’ (Girs G. I) jämte skutne (ib. s. 144).

Särskildt i Gustaf II Adolfs skrifter är lång konsonant, där
nsv. har kort sådan, mycket vanlig [4], men denna punkt i Gustaf
Adolfs språk eller ortografi fordrar en särskild undersökning,

[1] Så ofta äfven under 1500-talet, t. ex. P. Brahes kr. s. 3, 56.
Emellertid är dubbelskrifning i denna källa mindre bevisande; jfr t. ex. formerna olicka,
tall ’tal’, vanne, farritt, warridt, gatturna ib. s. 54.
[2] Så äfvenledes under 1500-talet, t. ex. P. Brahes kr. s. 3, 40, 54: jfr not 1.
[3] Jfr äfven Lindschöld Hans. 4: 145 många ggr.
[4] ricke ’rike’ s. 113, Pannekacka s. 257, Åcke ’Åke’ ib., licka ’lika’ s. 258,
bewecka s. 480, brucka ’bruka’ s. 490 2 ggr, förorsackas s. 482, förlickas s.
490, orsacken ib.; tallat ’talat’ s. 482; förrelöpper s. 484, skrappas s. 283;
förlenner ’förlänas’ s. 256, terminnens s. 482, jämte förlener s. 258; förrestå ’förestå’
s. 257, ärrender s. 476, warra ’vara’ s. 482, ärret ’är det’ ib.; bytte ’byte’ s. 258,
Statterne s. 476. Härmed bör sammanhållas Gustaf Adolfs tyska ortografi:
gewessen, disses, vormutten (s. 448) o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ehst1600sv/0133.html

		Studier i 1600-talets svenska / 125 (1902) Author: Elof Hellquist Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|