126 (Studier i 1600-talets svenska)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran - 2. Till formläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarför lösryckta exempel här endast skulle åstadkomma
förvirring: dylika ha här därför uteslutande anförts, när de
styrkas genom belägg från andra håll. Ett liknande förhållande
äger som nämndt för 1500-talets vidkommande äfven rum med
Per Brahes kr.

Beträffande accenten må nämnas, att hufvudtonen låg
(eller kunde ligga) på första stafvelsen i förnäm (Lindschöld
Hans. 4: 157), patron (Börk Dar. s. 14, 22) = vissa nsv.
dialekter; på slutstafvelsen i pappir (Mess. s. 137), jfr ty. papier,
tobaak (Chronander Bel. s. 153).

I en hel mängd fall låg, i motsats till bruket i nsv.,
hufvudtonen på senare leden af ett sammansatt ord. Ex.: förmaak
(Mess. s. 27), syskrijn (s. 67), systool (s. 66)> syylspeet (s. 61),
trooheet (s. 63), åtråå (s. 62), framgångh (s. 159), samweet
(Chronander Surge s. 12, Brasck Ap. g. s. 123)[1]. Dock synes i
analogt bildade ord hufvudtonvikten äfven ha kunnat hvila på första
stafvelsen. Om dessa under 1600-talet vanliga
betoningsförhållanden se Kock TfF NR 3: 247, Sv. akcent 2: 247 följ., Noreen
Col. s. xxi.

2. Till formläran.

Substantiven.

a) starka deklinationen sing.

Nom. sg. på -er af starka maskuliner förekommer — utom
i skymford och dylika nedsättande benämningar, där denna
ändelse är mycket vanlig (se ofvan) — sporadiskt isynnerhet under
förra hälften af århundradet. Ex.: seder ’sed’ (Mess. s. 24, 67),
konungher (s. 25, men i vokativus konungh samma sida 3 ggr),
een annan låter ’låt’ (Brasck FP s. 64), tyranner (eg. obj., ib.
s. 68), måger (Ap. g. s. 113). Jfr Columbus hooper (ännu
vanligt i lägre talspråk); se Noreen s. xxii[2]. — Stundom har -er
inträngt i fem., t. ex. en ringa tidher (Mess. s. 225). Jfr
slutligen til Dagher liwss (Mess. s. 48) och gen. presters ’prästs’
(Kolmodin Gen. Aeth. s. 299).

[1] Om kvantitetsförhållandet i detta och liknande ord se Kock Sv. landsm.
XI. 8: 41.
[2] En vanlig form vid denna tid är äfven qväller : hvar qväller, mot qväller
Lindschöld 1669 (Hans. 4: 117, 121).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ehst1600sv/0134.html

		Studier i 1600-talets svenska / 126 (1902) Author: Elof Hellquist Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|