Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket vanlig: från de 60 första sidorna af Mess. har jag
emellertid antecknat 2 ära (s. 59), af hvilka ett står i 3:dje och ett
i 2:dra pers. plur.; dessutom förekommer ära sporadiskt under
hela seklet, t. ex. 3 p. pl. Chronander Surge s. 16, Belesn. s.
116, 177, 2 p. pl. ib. s. 116. Äfven hos Prytz är ä(h)re den
rådande formen; s. 44 förekommer dock äfven ähro. Hvad nu
e-formerna vidare beträffar, är ju möjligt, att vissa af dem äro
konjunktiver.
Framemot midten af 1600-talet blifva a-formerna i 3 p. pl.
vanligare: å de första tjugo sidorna i Brascks FP är a-et nästan
allenarådande; detsamma synes gälla för Chronander Surge.
Men äfven här märka vi skole (t. ex. Brasck FP s. 14) samt
äre. Äro tycks fortfarande vara sällsynt; det uppträder dock
t. ex. Chronander Surge s. 69, Kolmodin Gen. Aeth. s. 284. I
Tiällmanns grammatika (1696) anföres blott de älska, de skola
älska (s. 209), men kuriöst nog skiljer längre fram Sahlstedt
Gramm. 1747 på vi älske och de älska.
Dessutom förekomma som nämndt flera fall, där plur. är
lika med sing.: dessa äro att betrakta som talspråksformer, som
längre fram — t. ex. hos Börk — blifva mycket vanligare; de
behandlas i föreg. kap. s. 93.
pres. konj.:
Sing. ändas — af sådana verb, som kunna antaga ändelse —
i regel på -e, t. ex. giffue (Mess. s. 6), haffue (s. 24); någon
gång på -a, t. ex. bewara (Mess. s. 67); nästan regelbundet
wari i Gudi wari lof, Ära wari Gud, Fredh wari o. s. v.;
af verb, hvilkas stam sluta på vokal: (thet) stå (sin fahra)
’må stå’ (Prytz G. I s. 47).
1 pers. plur. ändas på -om, t. ex. säyom (Prytz G. I s. 47,
väl konj.?), stigom (Kolmodin Gen. Aeth. s. 294) samt —
vanligare — e.
2 pers. plur. ändas på -e, (stundom) -a, resp. —; intet -en
har antecknats; t. ex. giöre (Mess. s. 23), vptage (s. 25),
hämpnes (s. 58); stöta, spierna (s. 23); fåå (s. 59).
3 pers. plur. ändas på -e, (stundom) -a, resp. —.
imperativus:
2 pers. sing. ändas hos I konj. af svaga verb på -a, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
