Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skona (Mess. s. 12), förskaffa (ib. s. 17), och saknar inom de
öfriga konjugationerna ändelse.
Anmärkningsvärda imperativformer, 2 pers. sing., äro:
α) till I konjugationen[1] af svaga verb, där nsv. böjer
efter III[2]:
begiära ’begär’ (Mess. s. 18), jfr begärade nedan; begynna
’begynna’ (Mess. s. 18), jfr begynnade nedan; därjämte äfven
begyn (Mess. s. 25);
β) till III konjugationen af svaga verb, där nsv. böjer
efter I, eller till starka konj., där nsv. böjer svagt:
bewar ’bevara’ (Kolmodin Gen. Aeth. s. 282); bewijs
’bevisa’ (Mess. s. 48) = fsv.; lijt ’lita’ (Chronander Bel. s. 153 [»152»]),
jfr fsv. ipf. litte; spiern ’spjärna’ (Brasck Ap. g. s. 184); twing
’tvinga’ (Mess.), i fsv. äfvenledes starkt böjdt, men pres. twingar
(Prytz G. I s. 13); vnn ’unna’ (Mess. s. 154), jfr ipf. vndte, sup.
vnt nedan;
γ) åtskilliga former, hvilkas ändelser t, k ljudlagsenligt
uppkommit ur resp. d, g, då dessa stamkonsonanter i urnordisk tid
stodo i slutljud (se närmare under ipf. af starka verb nedan):
bindt ’bind’ (Mess. s. 53 m. fl.) = fsv. bint, jfr ipf. bant nedan;
därjämte bind (Stiernhielm s. 23); gack ’gå’ (Mess. s. 63) = fsv.
gak < *gank < *gang till ganga, jämte gåå (Mess. ib.), gak
förekommer ännu hos Börk Dar. s. 9, hvilket säkerligen visar, att
formen då ännu äfven tillhörde talspråket; henck ’häng’ (Mess.
s. 25) = fsv. hænk; hålt ’håll’ (Mess. s. 26, 48, 59, 71,
Chronander Bel. s. 112 m. fl.) = fsv. holt, jfr ipf. hölt nedan; sta(d)t
’stå’ (Mess. s. 69, Chronander Surge s. 68[3]) = fsv. stat < *stant
< *stand till standa; wän(d)t ’vänd’ (Asteroph. Tisbe s. 27,
Mess. s. 120, Chronander Bel. s. 151, Orf. o. Euryd. s. 108),
went (U. Hiärne Rosimunda 1665, Noreen-Meyer s. 132) = fsv.
wænt, formen synes vara den normala under 1600-talet;
δ) j har ännu ej inträngt i döll ’dölj’ (Asteroph. Tisbe s.
28), fsv. dyl, förtäll ’förtälj’ (Brasck FP s. 8); smör ’smörj’ (Rond.
JR s. 26) = fsv.; spöör ’spörj’ (Chronander Bel. s. 108), jfr pres.;
wän ’vänj’ (I. Erici s. 88) = fsv.; jfr pres.;
ε) i fråga om stamvokalen: lät ’låt’ (ytterst vanligt) jämte
lätt (se ofvan), lät ännu hos Bellman (förf. Ark. 4: 316) och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
