Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudverbet; jfr fsv. magha Sdw. 9); om användningen af må i
satser, som innehålla en uppmaning se ofvan;
i bisatser för att uttrycka en afsikt l. vilja, tillsammans
med en följande inf, t. ex. På thet wij ther nu predika må
(Brask Ap. g. s. 153); jfr fsv. magha Sdw. 10). I dylika satser
uppträder dock stundom äfven kan: på thet tu migh kan giffua
mere prijs (Mess. s. 43). I nsv. skulle, om det högtidliga på
det (att) användts, denna sats ha lydt: på det att du må kunna;
däremot är i satser, inledda med det vanliga så att, kan i
dylika fall nästan det enda brukliga. Här må äfven anföras från
Gustaf II Adolf: på det han Boris tyrannij undwijka kunde
(s. 130), nsv. ’måtte l. skulle kunna’.
Måtte, ipf. till må, hade ofta liksom fsv. mate betydelsen
’måste, får lof, är tvungen’, alltså betydelse af presens, t. ex.
Får iagh ey maat måtte iagh döö (Mess. s. 10), sedh har warit ..
At någhon .. Motte offras (ib. s. 92), Derföre måtte jagh swälta
nu (Brasck PF s. 61), I måtte betaala på stunden (ib. s. 82),
Jagh måtte åter see på wårt gagn (ib. s. 95), the, som icke willia
moder lyda, / Motte för styffmoder sörja och qwida (ib.), Nu
måtte hvar ok en bekänna (Columbus Ordesk. s. 3). Jfr: Du
motte och en gång weeta hut (ib. s. 59); möjligen dock till följ.
Denna användning är i nsv. högspråk utdöd, men förekommer
med bet. af ipf. på på 1700-talet, t. ex. hos Fabricius (Hans.
22: 365), samt ännu i dialektiskt färgadt tal. Se äfven
Noreen-Meyer Sv. förf. s. 287.
Måtte uppträder vidare mot bruket i nsv. i s. k. retoriska
frågor i betydelsen ’kunde (möjligen)’, t. ex. Men någon måtte
seya at the Dantzicker sådant icke skulle tilstedie? (Gustaf II
Adolf s. 516), samt stundom i satser, som uttrycka ett
medgifvande, där nsv. har må, t. .ex. Thet måtte nu kosta ondt eller
godt (Disa 1687, s. 30).
Dessutom användes måtte i betydelsen ’skulle’ i att-satser
efter verb, som betyda ’frukta’ o. d., t. ex. befahrade Konung
Erich at the .. måtte hafwa något wijdare infall vthi vpsåth
(Girs E. XIV s. 82), befahrade, at han . . måtte (ib. s. 94),
befahrades at Fienden måtte (ib. s. 101); vidare i temporala
bisatser, t. ex. til thes Daniel Rantzau . . måtte komma (ib.
s. 83).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
