Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkeherdan straffa them (Bureus Suml., Sv. landsm. Bih. I.
2: 63), them hielpa förrestå och regera (Gustaf II Adolf s. 257); i
fsv. tycks däremot infinitivmärket i regel vara utsatt vid detta verb.
Som vi se, kan infinitiven sakna att i allehanda
ställningar: såsom subjekt, attribut, objekt och adverbial. Med det
sista ex. från Girs kan jämföras fsv. nidhersende sin son saman
sanka lifuandes stena (Svenska kyrkobruk under medelt., SFS
s. 240), gingo lata widike in (Didr. af Bern s. 180). Äfven som
subjekt kan i fsv. infinitiven sakna at, t. ex. Sannelika
scrifftinna känna är adams biltlagdoms lykta (Speculum virginum,
SFS s. 497). Från 1500-talet må exempelvis anföras ett fall,
där infinitiven står som objekt: Gudh haffuer i sinnet förderffua
tigh (2 Krön. kap. 25, Bib. 1541).
Infinitivmärket att uppträder någon gång utan motsvarighet
i nsv., t. ex. vid vilja: Til ting och stämpna wil iagh at gå
(Forsius 1620, Noreen-Meyer s. 78), dän lykkligt vill att
Wärden wandra fram (Börk Dar. s. 4); vid böra: som böör at wara
(Lemwig 1673, Noreen-Meyer s. 141, jfr s. 142 2 ggr), jfr fsv.
som tära hwstru bördo at ärffwa (Sdw.); vid tyckas: Tykz Talet
äran din att alt för nära syffta? (Börk Dar. s. 24). Jfr ä. da.
I afften i schuollen at vere min giest (Com. de mundo et
paupere s. 119).
Konjunktionen och saknas efter v. gå i uttryck som gåå
spökia i hwset ’gå och spöka’ (Chronander Bel. s. 186), gåå
lätjas ’gå och lata sig’ (Surge s. 41), Hwi går tu så migh
förförer (ib. s. 47). Då denna konstruktion just uppträder vid
verbet gå, ligger det onekligen nära till hands att sammanställa
den med sådana uttryck som ty. schlafen gehen, hvilkas ursprung
går tillbaka till samgermansk tid; jfr Falk o. Torp Da.-no.
syntax s. 194.
I uttrycket Stå icke iagh här och höra tina speegloser
(d. v. s. må jag icke stå här för att höra, Chronander Bel.
s. 178) beror och på det bekanta sammanfallet af å = 1) att och
2) och.
I fråga om infinitiven må slutligen anmärkas,
dels att pres. inf. stundom brukas, där vårdad nysvenska
skulle kräfva ett uttryck för framtiden, t. ex. ther the trodde them
bliffwa behåldna (Girs E. XIV s. 71), nsv. ’dem skola l. att de skulle’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
