Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer, som .. (ib. s. 171), i thet han migh förähra wille een stoor
skön guldkedia, aff hwilken .. (ib. s. 172). Vidare fordrar
stundom välljudet — bestämningarnas längd — att predikatet flyttas
fram i satsen, t. ex. at the för alt beflijta sigh om een oskrymptat
och liufligh kärleek i begynnelsen (ib. s. 171), at tu vprächnar
hans lustigkeet (sic!), förnämbliga slächt, hans stora rijkedomar
och sköne guldkädior. (ib. s. 172).
Bisatser, som sakna objekt, kunna någon gång afslutas
med subjektet själft, t. ex. eliest är fruchtandes .. at på fölia
wil ett olyckosampt echtenskap (Chronander Bel. s. 171).
Minnen af det gamla bruket att i bisatser placera
predikatsverbet sist äro i nsv. uttryck såsom om du så tycker, om
du det kan, hvad detta vidkommer l. beträffar.
I nsv. står i bisatser negationen framför predikatsverbet.
Dock förekomma i nsv. talspråk anakolutiska vändningar såsom:
Han sa’, att han hade visst inte tänkt (å) såra honom. Under
1600-talet var en dylik ordställning vanligare än nu, t. ex.
oansedt at lijknelsen war icke så godh (Gustaf II Adolf s. 193),
Jagh hoppas och .. at hon lefwer ey länge (Chronander Bel. s.
186), medan han stodh icke heller wäl medh the Pohler (Girs. E.
XIV s. 39); jfr äfven han sågh, at Fæder fick inga barn med
sin hustru (Gustaf II Adolf s. 129), nsv. icke fick några eller
hvard. inga barn fick [1]. Dock äfven: effter sådant ey .. finnes
(Chronander Bel. s. 186).
I fsv. rådde växling. Däremot synes i isl. negationen i
bisatser alltid ha stått efter det enkla predikatsverbet. Om
förhållandet i ä. da. se Falk o. Torp Dansk-norskens synt. s. 302.
Beaktansvärd är ordställningen: Barnen hennes hwad
widkommer ’hvad beträffar hennes barn’ (Chronander Bel. s. 186).
Vidare några ord om användningen af inversion.
Sådan inträffar liksom i nsv. i hufvudsatser, som inledas
med ett annat ord än subjektet. Ord, som särskildt eftertryck
hvilar på, sättas gärna först i satsen: bort skal iagh them sända,
men aldrig skola the komma til baaka (Chronander Bel. s. 186).
Jfr hvad ofvan yttrats om thess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
