Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt ofvanstående regel hade man därför väntat sig
omvänd ordföljd i ex.: til äwentyrs han tör wäl säya (Chronander
Bel. s. 173). Sannolikt föreligger här emellertid inverkan från
den efter kanske, kanhända öfliga konstruktionen: kanske han
säger, hvilken naturligtvis beror på dessa adverbs verbala
ursprung. Strax nedanför förekommer: kan ske han hadhe lånt
guldkädian. Jfr Stiernhielm s. 45: kan hända thet är wäl somt [1].
Att i uttrycket fördenskull wij och hälst blij dher wijdh (Disa
1687, s. 28) ordföljden är rak, beror på att fördenskull här är
lika med för hvilken skull, hvarför.
Karakteristiskt för hela tidehvarfvet är det draget, att
satser, som medelst och förbindas med en föregående mening,
få omvänd ordföljd, t. ex. och lärer det (Disa 1687, s. 29), och
skal tu få höra (ib. s. 33), och skal både hon .. (ib.). Detta
bruk är ännu fullt gängse i kanslistilen och i affärsspråket [2].
När konstruktionen för öfrigt uppträder, såsom i tidningar eller
bref, verkar den stötande och gör intryck af uppstyltning.
Inversion uppträder äfven ofta vid ty, beroende därpå, att
detta ord ännu, ehuru blott i början af satser, kunde fungera
som adverb med betydelsen ’därför’, t. ex. Ty årkar iagh ock
nu eij (Rond. JR s. 13).
Utan att inversion kan sägas inträda, sättes det egentliga
subjektet stundom sist i satsen, nämligen i talspråk i sådana
satser som Det måste vara En mycket klook menniskia wår
Drottningh; se ofvan s. 96.
I konditionala bisatser med utelämnad konjunktion är
liksom i nsv. ordföljden omvänd; dessa bisatser stå dock oftare
än i nsv. efter hufvudsatsen, något som emellertid i vissa fall
kan ha metriska skäl: Men komme fritt är han een booff (Rond.
JR s. 95), d. v. s. ’han kan komma obehindradt, om han är en
bof’. Äfven i fsv. kommo i dylika fall bisatser ofta efter
hufvudsatsen, då t. o. m. bestämningarna till predikatet kunde gå före
detta, t. ex. i Upplandslagens bekanta stadgande: Land skulu
mæþ laghum byggiæs .. þy at þa standæ land wæl laghum
fylghis (WB 1).
Ordföljden i han är aldrigh så starck ’om han är ..’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
