Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 ERIK BENZELIUS DEN YNGRE,
namn» både inom och utom Sverige. Möjligen hade han
splittrat sitt vetenskapliga intresse på för många föremål
för att inom något område kunna vara en sekulär stor-
het. Hans förtjenst synes hafva legat uti biblioteks- och
arkivforskning och stor förmåga att skriftligen meddela
resultaten af sin forskning. Utan tvifvel ligger. såsom
Sundén uttrycker sig, »en oratorisk öfverdrift» i Dalins
af G. Gezelius såsom sitt eget upptagna yttrande: »I hans
skrifart regerade det attiska saltet, den lakoniska kort-
heten, den gamla romerska smaken, den engelska styrkan,
den franska lifligheten och den svenska renheten.> Ben-
zelii stilistiska förmåga var stor och allmänt erkänd, om
den också ej var så utomordentlig, som Dalin vill göra
den. Härmed förenade han en lärdom, hvilken hänvisar
på en receptiv förmåga, som fallit på få menniskors lott.
Enligt den berömde orientalisten Lindgrens omdöme var
Erik Benzelius den lärdaste af de män, som innehaft den
ärkebiskopliga värdigheten i vårt land, icke ens den mång-
kunnige Reuterdahl undantagen. Att donna lärdom icke
hindrade Benzelius från praktiska initiativ är i det före-
gående visadt, ehuru dessa väl icke företrädesvis hade
en kyrklig karakter.
Huru denne berömde ärkebiskop än må upptattas
såsom herde och kyrklig embetsman, visst är, att han i
förhållande till sin religiösa ståndpunkt var en samvets-
grann man. Också yttrade han, då han blickade tillbaka
på sitt politiska lif: »Gud vare lof för mot och med!
Ett godt samvete är bästa trösten.> Trött al arbete och
möda, lade han sig ned på sin dödsbädd, nöjd att skiljas
ifrån verlden. De förhoppningar om en evig frid efter
tidens oro, som man tänkte sig glädja och styrka honom
i lifvets sista stunder, blefvo på ett synnerligt vackert
och tilltalande sätt åskådliggjorda genom den minnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
