Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P6 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR. S
dennes afkomlingar och jättarne, allt hvad som var ondt
och föraktningsvärdt. Den, som rätt uppfattar Nordens
gudalära, han känner också i och med detsamma i icke ringa
mån folkets karakter, känslolif och tänkesätt.
Det drag, som på det bestämdaste skiljer den nordiska
gudaläran från grekernas och romarnes, är våra fäders orubb-
liga tro, att intet skenlif, utan verklighet fans å andra sidan
grafven, samt att hvar och en vid den sista afgörande domen
skulle tillmätas den lön, af hvilken han gjort sig i lifvet för-
tjent, antingen evig salighet i Gimles guldtäckta sal, "mer
än solen fager”, eller evig osalighet i Nåstrandens "strida
etterströmmar”. För grekerna och romarne fans deremot
efter döden endast ett skenlif i skuggornas värld, i "under-
jordens dystra länder”, hvarest människorna lefde liksom i
en dröm, utan klart medvetande; och att detta skenlif "i
Aisdjupet” äfven för de mest gynnade var allt annat än an-
.genämt, derom vittnar Homerus, då han låter den frejdade
Achilleus i underjorden yttra till Odysseus:
«Nämn ej ord till tröst för min död, frejdstore Odysseus,
hellre som dagsverkskarl på landet jag önskade tjena
hos en behöfvande man, som sjelf knapt egde sin bergning,
än att beherska som drott de själades samtliga skaror”.
Samme tanke möter oss hos Anakreon, den glade sångaren,
som vid tanken på döden klagar:
"Snart af nektarljufva lifvet
återstå ej många stunder. =”
Derför bäfvande för grafven
ofta nog jag fäller tårar.
Rysligt är mig Aisdjupet,
sänkningen till svalget hisklig.
Öppen är för alla stigen
dit — för ingen återstigen.”
Och följderna af denna träldom i "dödens räddhåga” kunna
vi ana, då vi läsa denna inskrift å en romersk graf: "Jag
var intet och är intet. Ät, drick, skämta, kom!” Då det
icke med visshet fans något lif bortom grafven, då der i bä-
sta fali — för att begagna Cesars af Cato gillade ord i se-
naten — "icke fans rum hvarken för bekymmer eller glädje”,
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
