Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTERER I DEN FORNNORDISKA LITERATUREN. 119
isländare Bolle, eggad af sin hustru, anfaller sin fosterbroder
Kjartan, kastar denne bort sitt svärd och yttrar: ’’Visser-
ligen, frände, aktar du nu att begå ett nidingsdåd, men hellre
vill jag taga döden af din hand än gifva dig den”. Dog en
fosterbroder, gaf den andre sig ofta sjelf döden.
Slägtskapens band voro under forntiden starkare än i vå-
ra dagar. Den oförrätt eller skymf, som tillfogats en enskild
person, var tillfogad hela hans ätt. Man trotsade till och
med konungen, då det gälde att rädda en slägting undan
brottslingens dödsstraff, som af våra stolta fäder ansågs
mera nesligt än brottets sonande med böter.
Våra fäders stolthet är ett af deras utmärkande karak-
tersdrag. Den fråga, som konung Rolfs kämpar framstälde:
«<Är någon med oss jämlik?” var icke blott deras, utan tusen-
de andra nordbors spörsmål. Hvar och en fri man ansåg sig
gerna vara i "idrotter och prisvärda dåd” den ypperste. Den
ene ville icke stå tillbaka för den andre. "Det erkänner jag,
att det är nu så, som det länge har varit, att hvar af oss
fränder vill vara förmer än andre”, yttrade Erling Skälgsson
till Olof den helige. I en fornskrift heter det: "Någon sade,
att konung Harald stode i alla afseenden före sina bröder.
Deröfver vredgades konung Gudröd högeligen och sade, att
han skulle i intet stå efter Harald, och sade sig vara redo att
genast pröfva det. Båda voro snart så vrede, att de utma-
nade hvarandra till vig (strid) och lupo till vapen”. Då
konungarne Sigurd Jorsalafarare och Östen Magnusson börja-
de orda om sina bragder och skicklighet i idrotter, hvarun-
der den förre prisade sina krigiska, den senare sina fredliga
bragder, ledde deras jämförelse till stor vrede, ty hvardera ville
hålla fram sig och sitt och ville vara förmer än den andre”.
"Detta stormodiga, högtfarande, efter företräden och stort
namn fikande begär, som föddes och närdes af fädrens hjälte-
lif och ständiga täflingar i kämpalekar och stora, lysande
bragder, rotfästes till ett beståndande hufvuddrag i det nor-
diska lynnet, alstrande stora dygder och stora fel” säger en
Oriqir 0
Digitized by Go gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
