Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 FÖRELÄSNINGAR OCH AFHANDLINGAR.
samma vesterifrån genom normander och korsfarare, öster-
och söderifrån genom seldschukerna. Herskarens dystra an-
letsdrag ljusna, endast då han kastar sin blick tillbaka på
den honom åtföljande lifvakten, som också synes ådraga sig
folkets synnerliga uppmärksamhet.
I spetsen för denna med tveeggade yxor beväpnade lifvakt
rider den med hedersnamnet "följeslagaren” betecknade an-
föraren i en praktfull vapenrustning, öfver hvilken kastats en
med guldfransar prydd skarlakanskappa. Hans krigare, lika-
ledes klädda i dyrbara och lysande drägter," äro resliga män
med blå ögon, hvilka tala om trohet, tapperhet och sjelf-
ständighet, samt ljusa lockar, hvilka fladdra fritt från de
guldsmidda hjälmarne. Så väl utseende som later skiljer des-
sa i tusen strider härdade kämpar från det i kroppsligt och
andligt afseende småväxta grekiska folket; och lyssna vi till
deras ganska högljudda samtal, finna vi till vår förvåning,
att detsamma föres på den skandinaviska nordens klangfulla
språk och att flertalet af dessa kämpar, hvilka, enligt en
högre makts ledning, skola skydda det murkna östromerska
väldet emot den segerrikt fräamträngande Islam och dermed
bevara den grekiska literaturens skatter till den tidpunkt, då
de germanska folken äro i stånd att af dem göra ett helso-
samt bruk, äro landsmän, härstammande från Sveriges olika
provinser, i synnerhet från Vestergötland, Upland, Östergöt-
land och Småland.”" Till och med den kejserlige vapendra-
garen, hvilken bär rikets heliga banér och kejsarens guldbe-
slagna sköld är en nordisk kämpe, som med sitt fädernearf,
+ Denna skildring är icke öfverdrifven, Laxdala S. berättar, att Bolle Bollesson, som
flera år varlt bland väringarne I Miklagård och var ansedd för en bland de tappraste och yp-
persta bland dem, förde med sig, då han kom tillbaka till Island, många skatter och dyrbar-
heter, skickade sig mycket ståtligt och glck klädd i skarlakan och pelsverk, som Miklagäårdn-
kungen gifvit honom; på hufvudet bar han en gyllene hjälm, I handen ett kort utländskt
svärd och vid sidan en röd sköld, prydd med en I guld invetattad bild; alla hans vapen voro
förgylda. Äfven hans följesmän buro skarlakanskläder och hade förgylda sadlar.
+" Vägen till Miklagård (den stora staden) ledde från Sverige genom Ryssland utefter
Dnjeprfloden och från dess mynning öfver Svarta hafvet till bestämmelseorten. Så många
vestgötar "emigrerade" dit, att man fann nödligt att I vestgötalagens ärfdabalk stadga, att
"Ingen måtte arf taga, då han I Grekland sitter” ("Ingslos manz arf taker han men han I
greklande sitir”). Inskrifterna å icke mindre än 68 af Sverlges runstenar tala om män, hvilka
färdats till "Österlanden.”
Original from
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
