Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen - Försoningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
»Det är emellertid», säger Ekman, »en väsentlig skillnad på att
få förlåtelse för synd och få förlossning från sådan. Genom
den förlåtelse, som meddelas genom syndoffret, blev syndaren i
det avseendet rättfärdigad från synden, att han fick straffet
efterskänkt och återupplivad rättigheten att tillhöra Guds folk,
som genom prästen hade tillträde till det främre i tabernaklet
eller det heliga och där representerades genom skådebröden.
Men vi behöva en sådan frälsning, som avser icke endast i
oveten-het begångna synder utan ock med berått mod, med lyftad hand
utförda brott, frälsning från blodröda synder, och det så, att
dessa bliva fullkomligt utplånade. Sådan räddning från
orättfärdighet kunde Mose lag icke skänka; men i Kristus bjudes
den åt oss; och det är gamla testamentets överstepräst, som under
försoningsdagen på ett förebildande sätt utför detta
frälsningsverk» (Läs 3 Mos. 16 kap.!)
Försoningsdagen.
(Frälsningens dag.)
19. »För att kunna inkomma i det allra heligaste, i själva
himmelen», säger Ekman, »fordras icke allenast att synden icke
till-räknas, d. v. s. förlätes, utan att hon helt och hållet utplånas, så
att människan varder fullkomligt förlossad och renad från all
synd och står obesmittad, ostrafflig och utan någon fläck eller
skrynka inför Guds åsyn. Men en sådan fullkomlig rening och
förlossning från själva synden gavs ej under det gamla
testamentets tid. Ebreerbrevets författare säger, att den Helige Ande,
därigenom att endast översteprästen fick en gång om året ingå
i det allra heligaste, gör klart, att vägen till det allra heligaste
ännu icke blivit uppenbarad, så länge det främre tabernaklet ägde
bestånd (9: 8). Och just emedan det gamla testamentets troende
väl fingo förlåtelse men aldrig någon hel eller full förlossning från
synden under gamla testamentets tid, så måste Kristi död ske till
förlossning från de överträdelser, som blivit begångna under det
första förbundet, på det att de kallade måtte få det eviga livets
löfte (Ebr. 9: 15). Att dels helga folket till en köttets renhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
