Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
utsträckas eller att, såsom motionärens ord föllo, statsmakterna
skulle — mot pekuniärt vederlag — äga att avgöra, vad som
för hela samfundet vore av vikt. Ekman hade till bestridande
av detta yrkande ett briljant anförande. Det skulle icke lyckas
att få den i vårt land faktiskt bestående ehuru av lagen icke
erkända frikyrkan till en statskyrka. Den skulle allt framgent veta
att hävda den av den italienske statsmannen Cavour uttalade
satsen: en fri kyrka i en fri stat. Motionären hade yttrat, att
striden skulle utkämpas icke emellan statskyrka och frikyrka
utan emellan kristendom och hedendom. Det vore också Ekmans
mening, att vi ginge den tiden till mötes. Men skulle segern då
stanna på kristendomens sida, måste de kristna samfunden få
framträda fritt, obundna av det ok, som en statskyrka alltid pålägger.
Visserligen hade de frikyrklige upprepade gånger framställt
begäran om befrielse från avgifter till statskyrkans prästerskap,
men aldrig skulle de för att slippa dessa avgifter sälja den
frihet, de tillkämpat sig. Nej, hellre än uppoffra friheten skulle
de i fortsättningen betala, vad som ålåge dem till prästerna, ifall
dessa ansåge sig vara i behov av de frikyrkliges pengar. Det bör
tilläggas, att motionen icke föranledde till någon riksdagens
åtgärd.
I oktober sammankallades 1892 års urtima riksdag, som blott
räckte en månad eller något mer. Som bekant och såsom redan
antytts, blev därvid förutom andra försvarspåbyggnader de
värnpliktiges övningstid utsträckt att omfatta 90 dagar. Ehuru denna
riksdag hade att sysselsätta sig med en enda fråga, har jag dock
en särskild anledning att med några ord omnämna, vad vid den
förekom. Ekman och P. Waldenström, som ägt och ägde så
mycket gemensamt, voro helt naturligt de bästa vänner, men de
seglade icke därför i varandras kölvatten. Tvärtom hade var och en
av dem sin egen mening i en mängd frågor och uttalade den.
Detta gällde särskilt försvarsfrågan, i vilken de intogo i
principiellt hänseende divergerande ståndpunkter. Waldenström hade vid
urtiman ett av sina största och mest uppmärksammade
riksdagstal, som enligt mångas förmenande avgjorde frågan i andra
kammaren till förmån för de 90 dagarne. Han slutade sitt
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
