Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
förande på följande effektfulla sätt: »Herr talman! Det kan
visserligen hända, och det förr än man tror, att vårt land ryckes
med i ett krig. Men om den dagen kommer och om vår ungdom
då till följd av brist på övning slaktas ned som kalvar eller
trampas ned som maskar, så skall dess blod icke låda vid minnet av
mitt riksdagsmannaskap. Och detta säger jag icke blott från
fosterländsk utan även från kristlig synpunkt.»
Ekman, som redan haft ett yttrande i frågan, torde ha begärt
ordet på nytt med anledning av Waldenströms anförande.
Åtminstone började han genast med att från sin ståndpunkt
bemöta ett och annat av vad P. W. sagt. Det gåves ingen ros
utan törnen, yttrade han, och törnen fanns det även i P. W:s
storstilade tal, av vilka han tillät sig plocka fram åtskilliga. Om våra
söner nerslaktades i kriget, ville P. W. icke, att ett sådant
blodsdåd skulle vidlåda hans riksdagsmannaminne. Men om våra egna
söner nerslaktade andra, ville P. W. taga detta blodsdåd på sitt
riksdagsmannasamvete? I fråga om krig måste man taga
hänsyn även till den sidan av saken. Då Ekman i sin egenskap av
kristen tänkte på mästarens ord: »Stick ditt svärd i skidan!»
vore det honom klart, att Kristus uppställt en annan levnadsregel
än den som gemenligen följdes. Han hade befallt oss att älska
icke blott våra vänner och närmaste utan även våra fiender.
Detta ansåg han sig pliktig att erinra om.
Waldenström hade talat nog så ringaktande om den allmänna
opinionen. Ja, menade Ekman, man såge, hur mänskligt allt vore.
När opinionen ginge en emot, kastade man skugga över den, men
vore den till ens fördel, accepterade man och åberopade
densamma.
I sitt anförande hade Waldenström likaledes låtit förstå, att
han icke hyste någon överdriven respekt för fredsrörelsen eller
fredskonferenser. Ekman kunde dock icke annat än skänka sitt
varma erkännande åt de försök, som gjordes att få tvistigheter
emellan nationerna bilagda icke genom våld utan genom rätt. I
vad mån denna ädla strävan skulle lyckas, finge framtiden utvisa,
men man borde tala om saken med aktning, detta oaktat fel och
skröpligheter vidlådde fredsrörelsen liksom allt mänskligt. Idén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
