Ödets höge Regent, Jordens och himmelens!
Kring hvars strålande thron, krönte af glorian
Dig i sorgernas natt brinner min rökelse,
Dig ur törnenas dal söker mitt tårade
Mäktig är Du och god. Tolka ej morgonens
Gyllne Solar Ditt lof? Skapare! blicka ej
Ack! din gifvande hand sådde, o Fader! kring
Vårens skiftande fält glödande rosor och
Västans smekande vind, sommarns balsamiska
Anda, himmelens ljus, foglarnes samljud och
Aldrig glömma Du kan, Herre! Din skapelse.
Ej att sucka och dö födde Du människan.
Mig i ungdomens brand lockade njutningens
Rosenkransade bål, lockade äran, i
Pris Dess vilja dock ske! Vägen till stjärnorna
Genom mörker och qual mig han beteknade,
1814.