Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Alkapton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Alkapton—Alla marcia
som fås av alkannaroten genom extraktion
med bl. a. kloroform.
Alkapto’n, kem., ett i urin funnet,
reducerande ämne. — Alkaptonuri’, med.,
överflöd på alkapton i urinen.
Alkara’zas, se Alcarraza.
Alkarsfn, kem., en giftig vätska, som
erhål-les genom torr destillation av ättiksyrat
kali och arseniksyrlighet.
Alkasfl, benämning på ett natriumsilikat,
som användes vid framställning av
konstgjord marmor, inom tvättmedels-,
textil-och pappersindustrien.
Alkatifa, se Alcatifas.
Alkati’l, ett sprängämne, väsentligen av
ka-liumperklorat.
Alkekung, zooL, en dykand. Alle*alle, från
N. Ishavet, som stundom synes vid vår
västkust.
Alkemi’ (av arab. art. al och kemi),
föregiven konst att av de förenade elementen
eld, vatten, luft och jord bilda ett magiskt
ämne, de vises sten, medelst vilket silver
och oädla metaller skulle kunna
förvandlas till guld, och som i form av en dryck,
livselixir, skulle återskänka hälsa och
ungdom åt sjuka och åldringar. Konstens
utövare kallades adepter. Alkemien, som är
urgammal, idkades ivrigt under
medeltiden. — Alke’misk, till alkemien hörande;
hemlighetsfull, gåtlik. —• Alkemfst,
utövare av alkemien.
Alke’rmes, ett slags likör.
Alkes, astr., stjärna i Bägaren på s.
stjärnhimmeln.
Alke’ste 1. Alke’stis {lat. Alce’ste), gr. myt.,
gick i döden för att rädda sin gemål
Ad-me’tos, men återfick livet av Hades.
Alki’noos, gr. myt., konung över faiakerna.
Alkma’ion, gr. myt., heros, son av Amfiaros
och Erifyle. — Alkmaioni’derna 1.
Alk-meoni’derna, en av det forntida Atens
mäktigaste ätter, uppkallad efter
stamfadern Alkmaion, en son till Nestor.
AIkma’nisk vers, ett efter skalden A’lkman
uppkallat grekiskt versslag, som består av
tre daktyler och en spondé 1. troké.
Alkme’ne, gr. myt., Herakles’ moder.
Alkmeoni’derna, se Alkmaioniderna.
Alkoho’l, arab., eg. en till det finaste pulver
förvandlad substans; starkaste graden av
sprit, fullkomligt vattenfri sprit; den
rus-givande beståndsdelen i brännvin, öl och
vin, uppkommen genom socker jäsning.
Den vanliga alkoholen (etylalkohol) utgör
ett led i en rad analogt sammansatta
organiska kroppar, kallade alkoholer. —
Alko-ho’ler, organiska föreningar, som kunna
erhållas ur kolväten genom att ersätta en
väteatom med vattenresten OH. —
Alko-hola’ser, se Oxidaser. — AIkohola’ter,
metallsalt av alkohol. — Alkoholamblyopi’,
med., nedsatt synförmåga på grund av
alkoholmissbruk. —• Alkoholi’sm, sjukliga
rubbningar inom människokroppen på
grund av omåttligt förtärande av
sprithal-tiga drycker. — Alkoholist, person
begiven på rusdrycker. — Alkoholome’ter, gr.,
ett instrument, varmed alkohol styrkan av
sprithaltiga vätskor bestämmes i procent
av blandningens volym; spritprovare,
brännvinsprovare. — Alkoholometri’,
sättet att undersöka alkoholstyrkan hos
sprithaltiga vätskor. — Alkoholsjukdom,
dets. som Alkoholism. — Alkoholta’bes,
förtvining på grund av alkoholmissbruk.
Alkoge’l, kem., koagulerande kolloid i
alkohollösning.
A’lkor 1. Su’ka, astr., stjärna i Stora
björnen på n. stjärnhimmeln.
Alkor, zooL, se Alcide.
Alkora^n, se Koran.
Alkoso’l, kem., kolloid i alkohollösning.
AIko’v, sp. (från arab. al-kobba), välvd nisch
för sängen i 1. vid väggen av ett rum.
Alksläktet, zool., se Alca.
Alkuvan, zool., se Kvidden.
A’lkuin, forntyskt mansnamn, tempel vän;
enl. andra: ryktbar segrare.
Alkussan, zool., se Ålkusan.
Alky’l, kem., alkoholradikal, kolväterest:
alifatiska serien.
Alky’Isalter, kem., föreningar av syror och
alkoholer.
Alky’lsulfi’der, kem., se Tioetrar.
Alky’one, se Halkyone.
A’lkärr, lantbr., sidländ trakt med snår av
klibbal (se Alnus), vanligen med djup och
god mylla.
A’lla balla’ta, ital, i balladstil.
Allaba’tti, broderade bomullstyger från
Indien.
A’lla bre’ve, ital., tonk., dubbelt så hastigt;
sänkning av tonvalörerna : hela till halva
o. s. v. =: Alla cape’Ila och A capella.
A’lla ca’mera, ital., tonk., för kammaren.
A’lla cape’lla, se Alla breve.
Allachestesi’, med., känselrubbning, varvid
en retning av den sjuke uppfattas som en
retning av annan kroppsdel på samma
sida av kroppen.
A’lla diri’tta, ital., tonk., stegvis, efter
ton-skalan.
A’lla fra’nca, ital., på västerländskt sätt.
Allari’t, miner., kiselhaltig brunsten.
Alla’h, arab., sammandrag av artikeln al och
illah (av alaha’, tillbedja),
muhammedanernas benämning på Gud; den
allra-högste, den tillbedjansvärde. — A. akba’r,
Gud är stor.
Alla helgons dag, romersk-katolsk festdag
(1 nov.).
Allama’nda, bot., växtsläkte av fam.
Apocy-na’ceæ, med gula, trattformiga blommor,
omtyckta som drivhus växter.—A.
catha’r-tica och A. no’bilis, från Sydamerika, äro
två ofta odlade arter.
A’lla marcia, ital. (Z. ma’rtjia), tonk., i
marschtakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
