Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Digger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Digger—Dikord
Digestrbel, smältbar (om föda). —•
Dige-sti’v, som befordrar matsmältningen. —
Digestivpastiller 1. -pulver, med., kakor 1.
pulver, som befordra matsmältningen. —
Digestionshå’r, bot., spec. hårbildningar
på insektätande växter. — Dige’stor,
tekn.y en Papins gryta (se d. o.) till
beredning av bengelé.
Di’gg€r, eng. (av dig, gräva), gravare,
guld-grävare.
Digipura’tum, farm., ett digitalispreparat.
Digitalei’n, kem., en blandning av flera
gly-kosider i Digitalis (se d. o.).
Digitalfn och Digitoxi’n, kem., glykosider,
som finnas färdigbildade i Digita’lis
pur-pufrea (se följande ord). Smaka intensivt
bittert, äro ytterst giftiga och brukas
företrädesvis mot hjärtsjukdomar.
Digita’lis, hot., växtsläkte av fam.
Scrophu-laTia’ceæ. Några arter odlade som
prydnadsväxter. — D. purpu’rea,
fingerborgs-blomma, vild i Bohuslän, stundom odlad
och förvildad. Innehåller Digitalin.
Digita’lisinfusio’n, Digita’listinktu’r, farm.,
av glykosiderna i Digitalis framställt
läkemedel. Se Digitalis.
Digitalysa’tum, farm., ett digitalispreparat.
Digita’ria sanguina’le, hot., se Panicum.
Digita’ta, lat. (av di’gitus), hot., fingerlik.
Digitigra’d, zool., tågångare.
Di’gitis mica’re, lat., "glimma med
fingrarna", ett redan bland romarna populärt
fingerspel, som kvarlever i Italien. Se
Mora.
Digitoni’n, kem., en glykosid i Digitalis, som
saknar digitalinets verkningar på hjärtat.
Digitota’l, farm., ett svenskt
digitalispreparat.
Digitoxfn, se Digitalin.
Dfgitus, lat., finger, ett romerskt längdmått
= ungefär 2 cm. — Digiti’grada, zool.,
tågångare, benämning på vissa däggdjur,
i motsats till hälgångarna.
Dignite’t {lat. di’gnitas, av di’gnus, värdig),
värdighet, äreställe; mat., produktion av
ett med sig själv ett visst antal gånger
multiplicerat tal. — Dignitä’r, den, som
bekläder en värdighet; överhetsperson.
Digra’f (av gr. di, dubbelt, och grafe’in,
skriva), två bokstäver, som tillsammans
beteckna ett ljud (t. ex. Ij).
Digressio’n (lat. digre’ssio), avvikelse från
ämnet; utflykt; astr., den vinkel, som
bildas av avståndet mellan solen samt
planeterna Merkurius och Venus, sedda från
jorden.
Digy’na (av gr. dis, dubbelt, och gyne’,
kvinna), hot., med två pistiller.
Digyni’a 1. Digy’nia, gr. (av dis, dubbelt, och
gyne’, kvinna), hot, hos Linné benämning
på en ordning inom åtskilliga växtklasser.
Dit höra växter, i vilkas blommor finnas
två stift.
Di’i mdi’gites, lat., inhemska gudar, av ålder
dyrkade romerska gudar. — D. majo’rum
ge’ntium, i det gamla Rom benämning
på de tolv högsta gudomligheterna: Juno,
Vesta, Minerva, Ceres, Diana, Venus,
Mars, Mercurius, Jupiter, Neptunus,
Vul-canus och Apollo. De lägre kallades D.
mi-no’rum gentium. — D. nove’nsides, nya
gudar, senare införda romerska gudar.
Diipo’lia, gr., fest till Zevs ära, som firades
på Akropolis i Aten.
Di’is ma’nibus sa’crum, lat., helgad åt de
avlidnas andar, inskrift på gravvårdar.
Dija’mb (gr. di-ia’mhos), metr., dubbeljamb,
versfot av fyra stavelser, varav den första
och tredje äro korta, den andra och fjärde
långa; ^ —.
Dijodofo’rm, farm., etylenjodid, använd till
sårbehandling.
Dijodparafeno’lsulfosyra, kem., se Sozojodol.
Dijudice’ra (lat. dijudica’re), avgöra,
avdöma.
Dika, hot, frukten av trädet Irvi’ngia
gaho-ne’nsis, tillhörande fam. Simaruha’ceæ, i
Afrika. Av kärnan fås dika-fett, som
brukas i ljus- och tvålfabrikation.
Dika’sium, hot., tvåsidigt knippe.
Dikaste’rion, gr. Dikaste’rium, lat. (av gr.
di’ke, rättvisa), överdomstol. —
Dikaste-ria’1-Tafel, ungersk domstol i andra
instansen.
Dika’stichon, gr., metr., tioradig strof. Se
Dekastikon.
Dikato’pter (av gr. di, dubbelt, och
ka’top-tron, spegel), eg. dubbelspegel; fys., en
apparat för avteckning av föremål.
Dik-dik 1. Dykare, zool., små afrikanska
an-tiloper av släktet CephaWlophus.
Di’ke, gr. myt., rättvisans gudinna. Se även
Horer.
Dikearki’ (av gr. di’ke, rättvisa, och a’rchein,
styra), styrelse, grundad på lag och rätt.
) ( D e s p o t i.
Dike’rion (av gr. di, dubbelt, och ke’ras,
horn), i grekisk-katolska kyrkan en
ljusstake, som bäres av en i full ornat
framträdande biskop, som en sinnebild av Kristi
två naturer.
Diklfner 1. Dikli’na växter (av gr. di, dubbelt,
och kWne, bädd), hot., fanerogama växter,
vilkas alla blommor äro enkönade, så att
somliga av dessa hava endast ståndare,
andra åter endast pistiller. Somliga
dikli-ner, monecisterna, hava bägge slagen av
enkönade blommor på samma stånd, andra,
diecisterna, på skilda stånd. — Diklini’,
egenskapen att vara diklin.
Dikogami’, gr. (av di’cha, tvådelad, och
ga’mos, äktenskap), eg. tvegifte; hot., det
förhållande, att en plantas ståndare och
pistiller icke samtidigt nå full utveckling.
— Dikogami’st, växt, hos vilken dikogami
är rådande.
Diko’rd, Diko’rdium, gr.-lat., (av gr. dis,
dubbelt, och cho’rde, sträng), tonk., ett
två-strängat musikinstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
