Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dinka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dinka—Diospyros
359
Dinka, Denga, Denka, ett negerfolk vid Vita
Nilen.
Di’nner-jacket, eng. (L -dja’ck-), eg.
middagsjacka; = Smoking (se d. o.).
Dino’ceras (av gr, deino’s, förskräcklig, och
keWas, horn), paleont., ett jättestort
klövdjur, varav lämningar påträffats i
Amerika.
Dinoflagella’tæ, Cilioflagella’tæ 1.
Peridi-ne’er, 6ot., en grupp encelliga alger, som
förr räknades till djurvärlden.
Dino’l, kem.y fabriksnamn för
ortodioxiben-sol, som användes inom fotografien i
fram-kallare för bromsilvergelatin.
Dino’rnis (av gr. deino’s, förskräcklig, och
o’rnis, fågel), paleont., moafågel, en
strutsartad jättefågel, vilken intill för få
århundraden sedan levde på Nya Zeeland.
Di’nos, gr., eg. virvel; med., svindel. —
Di’nika, pl., medel, som framkalla svindel.
Dinosa’uria, Dinosa^urier (av gr. deino’s,
förskräcklig och sauro’s, ödla), paleont.,
forn-världens fauna tillhöriga jätteödlor, vilkas
bäcken och bakben påminde om fåglarnas.
Dinothe’rium (av gr. deino’s, förskräcklig,
och theri’on, djur), paleont., ett oerhört
stort snabeldjur med nedåtriktade betar
från miocen och pliocen.
Di’o, ital.. Gud.
DioWl (lat. dio’holus)y attiskt mynt,
ungefär = 20 öre.
Diodo’ii, gr., med., dubbeltand; foster med
dubbla tandrader.
Diæce’s (av gr. dioi’kesis, område),
biskops-döme; pastorat, socken.
Diæci’a 1. Diæ’cia, hot., tjuguandra klassen i
Linnés växtsystem, innefattar växter, som
hava enkönade blommor, han- och
honblommorna på olika stånd. Jfr Diecister
och Diokia.
Diofantiska ekvationer, mat., "obestämda
ekvationerekvationer 1. system av
ekvationer med heltalskoefficienter, i vilka
antalet obekanta är större än ekvationernas.
Dioge’n, fotografisk framkallare, bestående
av natronsaltet av vissa amido-, naftol- 1.
disulfonsyror.
Dio’genes, grekiskt mansnamn, den
gudafödde. Namn på den ryktbaraste bland de
cyniska filosoferna. Efter denne liktydigt
med en världsföraktare.
Dio’ika, hot., kallas de blommor, som tillhöra
klassen Diæcia. Se Diecister.
Di’olkos, gr. (av dia’, genom, och he’lkein,
draga), genomdragning.
Diomanthe’rium, paleont., ett av de äldsta
och lägsta av alla kända däggdjur. Från
triasperioden.
Diome’dea e’xulans, zooL, se Albatross.
Diome’des, gr. myt., bistonernas konung,
besegrad av Herkules; gr. sag., konung i
Ar-gos, en av de främsta hjältarna i
trojanska kriget.
Dionæ’a, hot., insektätande växtsläkte av
fani. Drosera’ceæ.
Diona’ia, gr. myt., binamn på Afrodite. Se
Dione.
Dio’ne, gr. myt., moder till Afrodite.
Dio’nysos 1. Bakchos (lat. Diony’sus,
Ba’c-chus), gr. och rom. myt., vinets gud. —
Diony’sia 1. Diony’sier, Backusf ester;
dryckesgillen.
Diony’sus, lat., se föreg. ord.
Diopsi’d, miner., en varietet av pyr oxen (se
d. o.).
Diopsime’ter, apparat för uppmätning av
synfältet.
Diopta’s, miner., ett av kiselsyrad
kopparoxid bestående, smaragdliknande mineral.
Dio’pter (av gr. di’optron, allt, varigenom
man ser), fys., sikte, springa 1. hål att se
något igenom. — Diopter-linjal, en till
mätningar begagnad mässingslinjal, med
en i vardera änden anbragt,
upprätt-stående metallskiva, försedd med en fin
öppning (diopter). — Dioptri’, enheten i
den skala, enl. vilken man bestämmer
numren på glasögon. — Dioptri’k, fordom
även Anaklasti’k, den del av optiken, som
handlar om ljusstrålarnas brytning, då de
övergå från ett genomskinligt ämne till
ett annat. —■ Dio’ptrisk, som angår läran
om ljusets brytning; ljusbrytande.
Diorama (av gr. diora’n, se igenom),
genomskinlig rundmålning med konstgjorda
ljuseffekter.
Diori’smus {gr. diorismo’s),
begreppsbestämning. — Diori’stisk, noga
bestämmande; tydligt förklarande.
Diori’t, miner., grönsten, en av hornblände
och fältspat bestående bergart.
Diortho’sis 1. Diorto’s, gr. (av dia’, genom,
och orthu’n, göra rät), kirurg., ur led
vridna lemmars bringande i rätt läge;
uträtande av sneda lemmar.
Diosco’rea, hot., jams, jamsrot, växtsläkte
av fam. Dioscorea’ceæ. Klängande örter 1.
buskar med uppsvällda rotstockar
(arrow-rot), i varmare länder över hela jorden. —
D. ala’ta, utgör i Ostindien och på
Söder-havsöarna en viktig del av infödingarnas
näring. — D. bata’tas, elefantfot, odlas
allmänt i tropikerna.
Dioscore’astärkelse, se Arrowrotstärkelse.
Diosku’rerna (av gr. Dio’s, gen. av Zevs [se
d. o.], och ku’ros, ko’ros, gosse, son), eg.
Zevs-söner; gr. myt., Kastor och Pollux,
Zevs’ och Ledas tvillingsöner; även
benämning på två ryktbara kolossalstatyer
av marmor på Monte Cavallo i Rom.
Dio’sma, växtsläkte av fam. Ruta’ceæ, från
Sydafrika. Flera arter odlas som
krukväxter.
Diosmi’n, kem., farm., ett bitterämne,
framställt ur buccoblad (se d. o.).
Diosmo’s (av gr. dia’, genom, och osmo’s,
lukt), fys., mindre vanligt uttryck för
fenomenen endosynos och exosmos (se
Osmos).
Dio’spyros, hot., växtsläkte av fam. Ehena’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
