Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Elektricitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Elektricitet—Element
Elektricite’t (av gr. e’lektron, bärnsten),
fys., en av energiens viktigaste former;
en vissa ämnen, såsom bärnsten, harts,
glas, lack m. fl., tillkommande egenskap,
att, då de gnidas med vissa andra kroppar,
draga till sig lätta föremål. —
Elektricitetsmaskin, apparat för utveckling av
gnid-ningselekricitet. — Elektrisk, dets. som
elektricitetslära. — Ele’ktriker 1.
Elektrotekniker, person, som vetenskapligt 1.
tekniskt ägnar sig åt den praktiska
användningen av elektricitet. — Elektrise’ra,
bibringa (en kropp) elektricitet; fig.,
åstadkomma en känsla av glädje, hopp etc.;
liva, elda. — Ele’ktrisk, som angår
elektricitet. — Elektrisk endosmo’s, den
förflyttning av en vätska, som förorsakas då
en elektrisk ström passerar genom
densamma. — Elektriska enheter, vissa mått,
som brukas för uppmätning av
elektricitet. Se Ampere, Coulomh, Farad,
Kilowatt, Ohm, Watt, Volt m. fl. — Elektriska
pistolen kallas en apparat, som visar den
elektriska gnistans kemiska verkan. —
Elektrisk telegraf, se under Telegraf. —
Elektro’d, de metalldelar, genom vilka en
elektrisk ström införes i en vätska 1. gas.
— Elektrodiafo’n, apparat för signalering
av annalkande åskväder. —
Elektrodyna-mi’k (av gr. dy’namis, kraft), läran om
de elektriska strömmarnas inverkan på
varandra. — Elektrodynamome’ter (av gr.
me’tron, mått), instrument för
uppmätning av de krafter som uppkomma, då
elektriska strömmar inverka på varandra.
— Elektrofo’r (av gr. fe’rein, leda),
elektricitetsbärare, ett instrument, som,
laddat, en längre tid bibehåller elektriciteten
och kan urladdas så småningom. —
Elek-trografi’, elektrisk telegrafi. —
Elektro-homeopati’, användande av homeopatiska
medel, som påstås äga "elektriska"
läkekrafter. — Elektroke’miska teorien,
åsikten att den elektromotoriska kraften inom
ett galvaniskt element beror på den
kemiska verksamheten mellan elementets
beståndsdelar. — Elektrokemitypi’,
zinketsning i ett galvaniskt kopparvitriolbad.
— Elektrokultu’r, växtodling under
användande av elektricitet. —
Elektrolumini-sce’ns, se under Luminiscens. —
Elektro-ly’s, sönderdelning av de kemiska
föreningarna i deras beståndsdelar medelst
en elektrisk ström. — Elektrolysö’r,
apparat för utförande av elektrolytiska
processer. — Elektroly’t, en kropp, som
sönderdelas genom en elektrisk ström.
— Elektrolytiska dissociationsteorien, se
Dissociation. — Elektromagne’t, ett mjukt
järnstycke, spiralformigt omlindat av
isolerad koppartråd; skickas en ström
genom denna, blir järnstycket magnetiskt.
— Elektromagneti’sm, det inbördes
sammanhanget emellan elektriciteten och
magnetismen. — Elektromagnetofo’n, apparat,
som under påverkan av en dynamomaskin
frambringar ett ljud likt en mistlurs. —
Elektrometallurgi’, användning av
elektricitet till framställande av metaller ur
deras malmer. — Elektrome’ter,
elektricitetsmätare.—Elektromobi’l, med
elektricitet driven automobil. —
Elektromono-typi’, metod att framställa bildplåtar för
konstnärligt koppartryck. —
Elektro-mo’tor (av lat. move’re, sätta i rörelse),
namn på de kroppar, genom vilkas
beröring med varandra alstras elektricitet; en
maskin, som matas med elektrisk ström
och frambringar mekaniskt arbete. —
Elektromoto’risk kallas den kraft, som
vid beröringen mellan två kroppar gör
den ena av dem positivt, den andra
negativt elektrisk. — Elektron, gr.,
bärnsten. Se Electrum. — Ele’ktron, ett
hypotetiskt grundämne. — Elektro’n,
elektriskt negativt laddade partiklar,
som antagas ingå i atomerna. —
Elektroni’t, ett sprängämne. —
Elektro-opti’k, sambandet mellan elektricitetsläran
och optiken. —• Elektroplasti^k, dets. som
gal vanoplastik. — Elektropunktu’r (av
lat. pu’ngere, sticka), med., akupunktur
(se d. o.), förbunden med
genomsläppandet av en galvanisk ström. —
Elektro-rubi’n, dets. som Alundum (se d. o.). —
Elektrosko’p (av gr. skope’in, se), fys.,
instrument för upptäckande av
närvaron av svaga elektriska laddningar. —
Elektrostati’k (av gr. statiko’s,
stannande), läran av friktionselektriciteten.
—• Elektrostriktio’n, form- 1.
volymförändring hos en isolator under inverkan
av elektricitet. — Elektrotekni’k, läran om
de olika tekniska användningarna av
elektriciteten. — Elektrote’kniker =
Elektriker (se ovan). — Elektroterapi’ (av
gr. therape’ia, vård), med., sjukdomars
behandling medelst elektricitet. —
Elek-trotypi’, konsten att medelst tillhjälp av
den elektriska strömmen erhålla
galva-niska avtryck. Jfr Galvanoplastik.
Ele’ktrum, miner., ett gult mineral,
bestående av guld och silver.
Elektua’rium, lat., mos. — E. se’nnæ, farm.,
mos av koriander, sennablad, renad
tama-rind och sockersyrup; verkar avförande.
Eleme’nt {lat. eleme’ntum), urämne,
grundämne, odelbart ämne; naturkraft;
livsstoff, livsvillkor; vad som passar, tilltalar,
överensstämmer med ens böjelser (därav
uttrycket vara i sitt element, trivas); mat.,
oändligt små storheter 1. s. k.
differentialer; astr., de storheter som erfordras för
att bestämma en planets bana samt
ställning i ett visst ögonblick; fys.,
beståndsdel i ett elektriskt batteri; kem., de enkla
grundämnen, varav den materiella världen
består (enl. de gamla naturfilosoferna
blott 4 till antalet [de s. k. fyra
elementen: jord, vatten, luft och eld]).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
