Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Heliand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heliand—Helioscopica
Heliakisk upp- 1. nedgång, astr., har
morgon- och aftonstjärnan, d. v. s. den
framträder och försvinner med solen.
He’liand 1. He’ljand (ty, Heiland, frälsare),
fornsachsiskt poem från 800-t., skildrande
Kristi liv.
Helia’nthemum, bot., solvända, växtsläkte,
tillhörande fam. Cista’ceæ. Små,
busk-artade växter med utsökt vackra gula (i
odlade former röda) blommor. Många
odlade. I S"^erige tre arter. — H. fuma’na,
se Fumana. — H. vulga’re, allmän i
ängsbackar.
Helia’nthus, hot., växtsläkte av fam.
Com-po’sitæ. — H. a’nnuus, solros. — H.
doro-nicoi’des, helianti, en nyligen från
Nordamerika införd art med ätliga rotknölar
liksom jordärtskockan. — H. tubero’sus,
jordärtskocka.
Helia’nti, se under Helianthus.
Heliantfn, ett färgämne, vars natriumsalt
utgör indikatorn (se d. o.) metylorange. —
Heliantin B, se Tropeolin.
Helia’ster, ledamöter i de atenska
folkdomstolarna. Jfr Heliaia.
Helica’mpany, eng., dets. som Alantrot (se
d. o.).
Helichry’sum arena’rium, bot., syn.
Gnapha-lium arenarium (se d. o.). Andra arter av
släktet odlas som prydnadsväxter. — H.
orienta’le, användes allmänt som
eterneller i gula gravkransar.
Helici’n, kem., en glykosid, som uppstår
genom utspädd salpetersyras inverkan på
salicin.
Heliconfinæ, zooL, en familj bland
dagfjärilarna.
He’licons blomster, diktsamling av Lasse
Lucidor.
Helico’pter, se Helikopter.
Heliga allia’nsen, ett frihetsfientligt
förbund, som 1815 i Paris slöts mellan
kejsarna av Ryssland och Österrike samt
konungen av Preussen och sedermera
biträddes av de flesta övriga europeiska
stater.
Heliga familjen, kallas inom konsthistorien
framställningen av Jesusbarnet med
jordiska anhöriga.
Heliga syno’den i Petersburg, bland vars
medlemmar märktes metropoliterna i
Novgorod-Petersburg, Kiev och Moskva
samt generalprokuratorn såsom kejsarens
representant, ledde sedan 1721 den
grekisk-ryska kyrkan.
Heligeandssekten, kristet panteistisk sekt
under 1100- och 1200-t.
Helikofon’ (av gr. he’lix, spiral, och fone’,
ljud), fy8., en apparat för frambringande
av toner genom luftens försättande i en
spiralformig rörelse.
Hemliken (gr. Heliko’n), namn på ett berg i
Beotien, varest muserna hade sitt hemvist;
tonk., hos g:rekerna ett stränginstrument
med nio strängar; ett modernt, kretsrunt
bleckinstrument av mycket stora
dimensioner.
Helikonfder, ett av musernas många binamn.
Helikopte’r (av gr. he’lix, spiral, och pie’ron,
vinge), skruvflygare, ett slags flygmaskin.
Helindo’nfärgämnen, kem., kypfärgämnen av
indigoid natur 1. tillhörande
antrakinon-gruppen.
Helioce’ntrisk, se under Helios.
Heliodo’rus, mansnamn (av gr. he’lios, sol,
och do’ron, gåva), solgåva. Motsvarar
kvinnonamnet Heliodo’ra.
Heliofi’1, Heliofo’b, Heliofobi’, se under
Helios.
Heliofylli’t, miner., se Ekdemit.
Helioga’balus, syr. myt., solguden; även
namn på en för sina tygellösa
utsvävningar beryktad romersk kejsare.
HeIiogra’f 1. Heliotro’p (av he’lios, sol,
gra’-fein, skriva, 1. tre’pein, vända), fys., en
apparat, genom vilken solstrålarna
återkastas i bestämd riktning. Användes att
giva signaler till avlägsna punkter, varvid
dock klar himmel och starkt solljus äro av
nöden. — Heliografi’ (av gr. gra’fein,
skriva), konsten att medelst ljusets
inverkan åstadkomma en bild, som sedan kan
mångfaldigas medelst tryckpressen.
Ljus-telegrafering. Jfr Heliogravyr,
Fotolitografi och Autotypi. — Heliogra’fisk, som
åstadkommits genom solens inverkan,
t. ex. en fotografi. — Heliogravy’r (av fr.
gravure, gravyr), en fotografisk
tryckmetod, varvid en gelatinrelief på galvanisk
väg avformas i koppar. Jfr Fotogravyr.
Heliokromi’ (av gr. he’lios, sol, och chro’ma,
färg), konsten att framställa ljusbilder i
naturliga färger. — Heliolatri’ (av gr.
latre’ia, dyrkan), soldyrkan. —
Helio-me’ter (av gr. me’tron, mått), fys.,
instrument att mäta små vinklar på himlavalvet.
Helioplasti’k, frambringande av
reliefbilder på fotografisk väg.
Helio’sis, solstyng. — Heliosko’p (av gr.
skope’in, se), fys., apparat, som användes
vid iakttagelser av solen. Utgöres av en
tub med linser av färgat glas 1. endast
färgade glasskivor. — Heliosta’t (av gr.
sta-to’s, ställd), ett instrument, varmed åt
solstrålarna gives en bestämd riktning,
oberoende av solens rörelse. —
Heliotermo-me’ter, instrument för uppmätande av
solens värmeutstrålning.
He’lios, gr. myt., solguden, till sitt väsen
besläktad med Apollo. — Helioce’ntrisk,
astr., som har avseende på solens
medelpunkt ; från solens medelpunkt betraktad.
— Heliofi’l (av gr. filo’s, vän), ljusvän;
hot, organ (blad) anpassat för stark
belysning. — Heliofo’b (av gr. fo’hos,
fruktan), ljusskygg; hot., organ, anpassat för
svag belysning. — Heliofobi’, ljusskygghet.
Heliosco’pica, lat. (av gr. he’lios, sol, och
skope’in, se), hot., som vänder sig efter
solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
