Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hora præterita nunquam revertitur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hora præterita nunquam revertitur—Hors
587
Ho’ra præte’rita nu’nquam reve’rtitur, lat
ordspr.y förfluten tid kommer aldrig åter.
Horatia’iisk, förekommande hos 1.
karakteristisk för romerske skalden Horatius.
Hora’tio, en av personerna i Shakespeares
"Hamlet’’.
Hora’tius, latinskt mansnamn. Buret av en
av romarnas största skalder, Qm’ntus
Hora’tius Fla’ccus.
Hord (ty. Hörde, av pers. orda, krigshär,
läger), urspr. flock av nomadiserande
folk; hop, skara, sammanrafsad trupp.
Ho’rdeæ, hot,, en underfamilj av gräsen
(Grami’neæ),
Hordeni’n, farm., alkaloid i maltgroddar.
Höjer blodtrycket. Sulfatet användes mot
diarré och dysenteri.
Horde’olum, med., vagel, liten inflammerad
svulst på kanten av ögonlocket.
Ho’rdeum, hot., korn, sv. växtsläkte
tillhörande fam. Grami’neæ, omfattande
några sällsynta vilda arter samt följ.
odlade: H. bulbo’sum, knölkorn, med
uppsvälld stråbas, H. dfstichum, tvåradigt
korn, H. hexa’stichum och H. vulga’re,
sex-radigt korn.
Horebfter, ett husitiskt parti (se Husiter),
uppkallat efter berget Horeb på
Sinaihalvön.
Hören, Die, ty, (I, di hå’ren), "horerna",
tidskrift som 1795—97 utgavs av Schiller
under medverkan av Goethe, Herder, A. V.
Schlegel, Voss, Hölderlin, W. v. Humboldt,
Fichte m. fl. Jfr Horer.
Ho’rer (gr, Ho’rai, lat, Ho’ræ), gr, myt.,
årstidernas gudinnor, till antalet tre:
Éuno-mi’a, Di’ke och Eire’ne.
Horgr, isL, harg (se d. o.).
Horismografi’ (av gr, horismo’s,
begränsning, och gra’fem, skriva), beskrivning på
ett lands gränser; gränskunskap.
Horismologi’ (av gr, horismo’s, begränsning,
definition, och Wgos, lära) = Glossologi
och Terminologi (se d. o.).
Hori’smus, lat, (gr, horismo’s),
begränsningen av ett begrepp, definition.
Horiso’nt (av gr, hori’zon, begränsning),
synkrets, synrand, himlarand;
förståndskrets, fattningsförmåga. — Horisonta’1 1.
Horisonte’11, vågrät, vågjämn. ) (
Vertikal. — Horisontal-ur, en solvisare, å
vilken skuggan av den solbelysta staven
uppfångas på ett horisontalt plan. Jfr
Vertikal-ur,
Horisonte’11 temperatu’rgradie’nt, se
Temperera,
Hori’sta (av lat, ho’ra, timme), ledare av
gudstjänsten, särskilt i
Birgittiner-klostren.
Horizonta’lis, lat,, hot,, vågrät.
Hor lo ge, fr. (1. årlå’sj), ur.
Hormo’n (1. hårmå’n; av gr. horme’, inre
drift), fysioL, kemiskt retningsämne inom
kroppen, samlingsnamn för de endokrina
körtlarnas inkret.
Horn, nord. myt., ett av Frejas namn.
Horn, ty. (1. hårn), brant och hög bergspets
(i tyska alperna).
Hornau, astr., stjärna i stjärnbilden
Fega s u s.
Hornbly, miner., ett klorblykarbonat i
färglösa kristaller.
Hornblände, miner., mörkt gröna varieteter
av amfibol.
Hornblände gnejs, petrogr., gnejsart, i vilken
glimmern till största delen är ersatt av
hornblände.
Horners lag (/. hårners -), med., en regel för
färgblindhetens ärftlighet, uppkallad efter
schweizaren Fr. Horner.
Hornise’rad kautschuk, se Ebonit.
Hornpipe, eng. (1. hå’rnpäjp), ett
blåsinstrument (ett slags säckpipa) i Wales; även
en engelsk dans.
Hornslut, log., slutledning, vars översats är
ett hypotetisk-disjunktivt omdöme och i
vilken man sluter enl. modus tollens
(slutsätt, vars både undersats och slutsats äro
nekande).
Hornsten, miner., en tät, oren varietet av
kvarts. Förekommer som pseudomorfos av
kalkspat 1. som försteningsm.edel för trä.
Hornsärv, hot., se Ceratophyllum.
Hornuggla, se Asio.
Ho’rnum, lat. (av ho’rno, i år), hot., tillhörig
detta år.
Horolo’gium, astr.. Pendeluret,
stjärnbild på s. hemisfären.
Horolo’gium, gr.-lat., tidmätare, ur.
Horome’ter, gr., eg. timmätare; tidmätare.
Horo’pter (av gr. ho’ros, gräns, och o’ptein,
se), fysioL, den fläck 1. punkt, i vilken alla
de punkter ligga förenade, som vid en viss
bestämd riktning av ögonen synas enkla,
icke mångfaldigade. Varje ögats ställning
har sin horopter.
Horosko’p (gr, horoshope’ia, av ho’ra, tid,
och skope’in, skåda), eg. timvisare;
iakttagelse av himlakropparnas ställning till
varandra vid en människas födelse och
därpå grundad förutsägelse om den
nyföddes levnadsöden (jfr Nativitet), Ställa
någons horoskop, efter dylika
observationer förutsäga en persons öden.
Hor-pa, folk och språk i Tibet.
Horribel, Horri’bile di’ctu m. fl., se under
Horrör.
Ho’rridus, -a, -um, lat,, hot,, förskräcklig.
Ho’rror va’cui, lat., eg. naturens "avsky för
tomrum", enl. den grekiske naturforskaren
Aristo’teles orsaken till att ett
luftförtun-nat rum, som sättes i förbindelse med en
vätska, fylles av denna.
Horrö’r (fr. horreur, lat. ho’rror), fasa;
avsky; ryslighet. — Horrfbel, ryslig,
förskräcklig; avskyvärd; oerhörd. —
Horri’-bile dfctu, lat., rysligt att berätta. — H.
vi’su, rysligt att skåda.
Hors, fr. (1. år), utanför; utom,
undantagande. — H. de combat (1. - dö kångba’).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
