Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kerstenit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kerstenit—Kieler Umschlag
699
Kersteni’t, miner.y speiskobolt; även ett
bly-selenat.
Kerstin, fornsvenskt kvinnonamn = Kristina
(se d. o.).
Keru’b 1. Cheru’b, hehr. {pl. KeriMm,
försvenskat keru’her)y namn på i bibeln
omnämnda övernaturliga väsen, paradisets
väktare m. m.; sedermera även genier,
änglar.
Keryktfk (av gr. ke’ryx, härold),
prediko-konst. Jfr Homiletik.
Kerület, ungersk., distrikt.
Kesslers flua’t, se Stenhärdningsmedel.
Kestenholz, ett Elsass-vin.
Ketab, arab., bok; koran (se d. o.).
Ketch, eng. {1. ketsj), 1. Kits, holL,
bombskepp; även ett slags lustjakt.
Ketgea-olja (L kettgi-), kem., välluktande
olja av blommorna av en västindisk
Panda^nus-SiYt.
Keti’b, arameiska, eg. det skrivna; i
hebreiska bibeln den läsart, som
massore-terna (se d. o.) ansågo böra utbytas mot
en annan, kallad kere (se d. o.).
Keto’ner (hårt k), kem., benämnas vissa
organiska föreningar, bland dessa aceton.
De är o föreningar av radikalen CO med
två alkoholradikaler. —■ Diketo’ner
innehålla två grupper CO.
Ketonuri’, med., utsöndring av ketoner i
urinen vid sockersjuka.
Keto’ser, kem., sockeroxiketoser, arter, som
innehåller ketongruppen CO.
Ketsju’a, dets. som Quichua (se d. o.).
Ke’ttil, fornnordiskt mansnamn, kittel; även
stormhatt. Buret av Håkan rödes jarl, med
tillnamnet Okristen, som säges tre år före
sin död hava ingått i sin gravhög för att
ej låta förleda sig att övergå till
kristendomen.
Ketubi’m (hårt k), se Hagiografa.
Keuper, ty. (1. kå’j-), geoL, bildning hörande
till triassystemets yngsta grupp
{keuper-gruppen 1. keuper formationen).
Kew-förteckningen (Z. kjo’-), se Index
Kewensis.
Ke’vir, saltskepp.
Key, eng. (1. ke’i), nyckel; tonk., klav;
tangent; klaff (på blåsinstrument av trä).
Keyri, fi. myt. = Kekri (se d. o.).
K. F. U. K., Kristliga föreningen för unga
kvinnor, grundades 1855 i London.
K. F., förk. för Kunglig förordning.
K. F. U. M., Kristliga föreningen för unga
män, grundades 1844 i London.
Kg., förk. för kilogram. — KgkaL,
kilogramkalori. —• Kgm., kilogrammeter.
K. G., förk. för eng. Knight of the Garter,
riddare av Strumpebandsorden.
K. G. G., förk. för eng. Knight of the grand
cross, kommendör med stora korset.
Kha, benämning på ett flertal folkstammar
mellan Annam och Siam.
Kha (siames., vilde) = Moi (se d. o.).
KhaWr, am&., karavanförare.
Khaki-uniform, en inom engelska armén i
varmare länder använd soldatdräkt.
Khairf, Khalifa’t, se Kalif, Kalifat.
Kham, folkstam i Kambodja.
Khamtaiigu’ter, se Tanguter.
Khan, Khana’t, se Kan, Kanat.
Khandja’r se Handjar.
Khanedan-i-Ali-Osman, turk., kejserliga
os-manska husorden.
Kharatangu’ter, se Tanguter.
Kharosti’ 1. Kharostri’, en skriftart, som
nyttjades i n.v. Indien och närbelägna
iranska områden omkr. 500 f. Kr.—500 e. Kr.
Khasi, Khasee, Khasi-djintia, ett indiskt folk
i Assam.
Khasse’ki, turk., första sultaninnan.
Khat, se Kat.
Khatib, se Chàtib.
Khatira, sjöv., ett slags arabisk båt.
Khatri, indisk kast.
Khattischeri’f = Hatt-i-scherif (se d. o.).
Khaya, bot., växtsläkte av fam. Melia’ceæ i
tropiska Afrika. Höga träd. — K.
sene-gale’nsis ger s. k. gambia-mahogny,
som liknar äkta mahogny, men är djupare
i färgen.
KhediV, se Kediv.
Khmer, kambodjer, inv. i Kambodja.
Kho’dscha, pers., hederstitel för en förnäm,
ansedd man.
Khoi-Khoin, hottentotternas benämning på
sig själva.
Khond, Kho, Ku, Kus, ett indiskt folk av
dravidarasen i n.ö. Dekan.
Khor, det inhemska namnet på Tibet.
Khor, se Bod-juL
Khus-khus, se Kuskus.
Khu’tbe, se Chutbe.
Kia’ja 1. Keha’ja, turk. (hårt k; av pers.
ketchuda’, husfader), föreståndare, agent
o. d. — Kla ja Kadin, se under Kadin.
Kia’ng, kin., flod.
Kiangen (hårt k) = Dschiggetai (se d. o.).
Kiastoli’t, miner., en i lerskiffer
förekommande varietet av andalusit (se d. o.). —
Kiastolitskiffer, lerskiffer, genomdraget av
kiastolit.
KiWtka (hårt k), ett lätt ryskt åkdon.
Kfbla 1. Ke’bla, arab. (hårt k), riktningen
mot Mekka, dit muhammedanerna vända
ansiktet under bönen. — Kiblfje, liten
kompass, varav muhammedanerna betjäna
sig för att på resor o. d. fastställa k i b 1 a.
Kicak il. ki^tjak), ett himalayafolk.
Ki’ckxia, bot., syn. Linaria (se d. o.).
Kid, getunge.
Kida’ngen, zool., se Muntjaken.
Ki’dderminstermattor (hårt k), mattor,
tillverkade i den engelska fabriksstaden
Kidderminster.
Kieler Sprotten, ty. (I kiler sjprå’tten), rökt
skarpsill.
Kieler Umschlag, ty. (1. kiler -), stor mässa,
som sedan 1400-t. hålles i Kiel varje år i
januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
