Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Klinik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klinik—Klor
707
Klini’k (av gr. kli’ne, säng), med., behandling
av sängliggande sjuka; praktisk medicinsk
undervisning vid sjuksängen; anstalt, där
sådan undervisning meddelas; även
sjukhus i allm. Jfr Poliklinik. — Klinika’nt,
lärjunge vid klinik. — Kli’niker, lärare vid
en klinik. — KIi’nisk, som har avseende på
en klinik. —• Kliniskt dop, i den äldre
kristna kyrkan benämning på nöddop,
meddelat på sjuksängen. — Klinologi’ (av
gr. lo’g os y lära), läran om sjuklägers
beskaffenhet.
Klink, skeppsb. Byggt på klink säges ett
fartyg vara, då bordläggningsplankorna
ligga med sidokanterna fastnaglade över
varandra. Jfr Kravel.
KIi’nker 1. Klinkertegel, byggn,, hårt brända,
glasartade tegel, som bl. a. brukas till
sten-sättning.
Klinker, bergsv., slaggbildande stenkolsaska.
Klinocefali’, antropol., dolikocefali med
sadel-formig fördjupning över hjässans framdel.
Klinodaktyli’, med., medfödd felställning hos
fingrarna.
Klinodiagona’1, den axel i det monoklina
kristallsystemet, som bildar sned vinkel
mot de andra axlarna. — Klinodo’ma,
längsprismat på en monoklin kristall.
Klinogra’fisk projektion (av gr. kWneiUy
böja, och gra’fein, skriva), en geometrisk
avbildningsmetod.
Klinohumi’t, miner., ett monoklint,
glasglän-sande, gult mineral, tillhörande
mineralgruppen kondrodit (se d. o.).
KlinokIo’r, miner., ett till klorgruppen
hörande grönt, f jälligt mineral av
vattenhal-tigt magnesiumsilikat och
magnesiumalu-miniumsilikat.
Klinologi’, se under Klinik.
Klinome’ter (av gr. kWnein, böja, och
me’-tron, mått), ett instrument, varmed ett
plans 1. en linjes lutning mot horisonten
mätes (kallas även klinoskop); sjöv., ett
instrument för undersökning av ett
fartygs styrlastighet, krängning och rullning.
KIinopinakoi’d, längsytan på en monoklin
kristall. —■ Klinopyrami’d, pyramidyta,
sträckt efter klinodiagonalen (se d. o.) på
en monoklin kristall.
KIinoro’mbiskt system = Monokliniskt
kristallsystem (se d. o.).
KIinosko’p, se Klinometer.
Klinotro’p, se under Ortotrop.
Klint, bot., se Centaurea.
Klintsnyltrot, bot., se Orobanche.
Kli’o, astr., en av småplaneterna.
KIi’o {gr. Kleio’), se Clio.
Klipp, ved (oftast för kolning), upplagd för
torkning med ändarna i vinkel korsvis över
varandra.
Klippare {ty. Klapper), liten, livlig häst, god
springare men ej av ädel stam.
Klippbräcka, bot., se Saxifraga.
Klfpperskepp {eng. clipper, av dip, klippa,
skära), sjöv., ett slags handelsfartyg.
minst fem gånger så långt som det är
brett.
Klippfisk, torkad torsk (förr vanligen genom
utbredning på klippor och berghällar).
Kli’pping, namn på flera slags svenska och
danska fyrkantiga mynt från 1500- och
1600-t.
Kli’ppingshandskar (av da. klipping, ett slags
fint lammskinn), handskar med köttsidan
utåt.
Kliring, svensk form för clearing (se d. o.).
Klisché, se Kliché.
Klisti’r 1. Klysti’r {gr. klyste’r), med.,
lavemang, insprutning i ändtarmen av någon
vätska, avsedd att framkalla avföring 1.
att skölja grovtarmen. Även närings- och
läkemedel kunna på detta sätt införas i
organismen. Jfr Enema.
Kli’toris {gr. kleitoris), anat., en muskel i de
kvinnliga könsdelarna. — Klitori’sm, s
juklig svällning av klitoris. — Klitori’tis,
med., inflammation i klitoris.
Kli’tter, da. = Dyner (se d. o.).
Kloa’k {lat. cloa’ca), avloppstrumma,
underjordisk kanal för bortförande av vatten
och flytande orenlighet; anat., en hos
kloakdjur, fåglar, kräldjur, amfibier och
vissa fiskar förekommande hålighet, i
vilken ändtarmen samt urin- och
könsorganen utmynna. — Kloakdjuren, zool.,
Monotre’mata, däggdjurens lägsta ordning, dit
näbbdjur- och myrpiggsvinsläktena höra.
Utmärkas bl. a. därigenom, att de lägga
ägg samt äro försedda med en ’’kloak"
(se d. o.).
Kloanti’t, miner., vit kopparnickel.
Kloa’sma, gr., med., pigmentfläck, leverfläck,
ett slags hudsjukdom, bestående av större
1. mindre, brungula 1. leverbruna, icke
upphöjda 1. fjällande fläckar, som utgöras av
under huden avsatt pigment (se d. o.) och
som ej äro orsakade av någon sjukdom i
levern.
Kloaso’ng, se Cloison.
Klockgrodan, zooL, Bombina’tor bo’mhinus,
en liten groda som åtminstone förr fanns
även i s. Skåne.
Klockljung, bot., se Erica.
Klockmetall, Klockgods, Malm, bronslegering
av 78 delar koppar och 22 delar tenn.
Klodvig, se Chlodvig.
Kloe, se Chloé.
Klofibla, bot., se Crepis.
Klo’ner {gr. klon, gren, ungt skott), bot.,
ärftligt skilda stammar, som
vidmakthållas genom vegetativ förökning.
Klo’nisk (av gr. klone’in, skaka), med.,
benämnes kramp, vid vilken musklerna
hastigt omväxlande sammandragas och
förslappas. — Klonogra’f, apparat för
registrering av kramper.
Klor {1. klår), kem., ett i naturen allmänt i
förening med metaller förekommande
grundämne, som tillhör saltbildarnas
grupp. Den framställes genom inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
