Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Memsahib ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
Memsahib—Meniscus
Memsa^hib, se Sahib.
Menace’ra (fr. menacer), hota.
Menachi’n, kem.y den ursprungliga
benämningen på Titan (se d. o.).
Mena’der {gr. Maina’des), pl.y gr. myt.,
guden Bacehus’ kvinnliga följe,
bacchan-tinnor (se under Backus).
Mena’do, uppskattad sort av Javakaffe från
Menado. Se Kaffe.
Ménage, fr. {1. -a’sj), hushåll; hushållning;
hushållsaktighet, sparsamhet. — Ménage
à trois (1. - a troa’), äktenskap, där
hustrun med mannens vetskap har en älskare.
— Femme de ménage (Z. fa’m dö -),
städerska. — Ménage-train (Z. -trä’ng),
fältkök. — Menagera (Z. -sjera), hushålla
med; skona; varsamt behandla. —
Menagera sig, vara rädd om sin person eller sin
hälsa; gå försiktigt till väga. — Menageri
{1. -sjeri’; fr. ménagerie), djursamling,
särskilt djurförevisares samling av
sällsynta utländska djur.
Mena’ion (av gr. merij månad), liturgisk bok
inom grekisk-katolska kyrkan,
upptagande hymner och böner för årets
fest-och åminnelsedagar.
Mena’pier, forngermanskt folk vid nedre
Rhen.
Menarche’, gr. (av men, månad, och arche’,
början), med., menstruationens första
uppträdande.
Menda’cem opo’rtet esse me’morem, lat., ’’en
lögnare måste ha gott minne".
Menda’ci ho’mini ne ve’rum qui’dem dice’nti
cre’dere sole’mus, vi kunna icke tro en
lögnaktig människa, ej ens när han någon
gång talar sanning, (Cicero.)
Mendacite’t (lat. menda’citas), lögnaktighet.
Mendai’ter 1. Mendéer, riktigare Mandéer
(se d. o.).
Me’ndax, lat., lögnaktighet.
Mendéer, se Mendaiter.
Mendeli’sm, riktning inom ärftlighetsläran,
som sjrsslar med analys av egenskapers
ärftlighet enligt de av G. J. Mendel funna
lagarna.
Mendesantilop, zool., se Addax.
Mendika’nt (av lat. mendica’re, tigga),
tiggarmunk.
Me’ndla, åstadkomma korsningar enligt
Men-delska lagarna för ärftlighet. Se
Mende-lism.
Mendozi’t, miner., natronalun i trådiga
aggregat.
Menelaos {lat. MeneWus), grekiskt
mansnamn (av me’nos, kraft, styrka, och Wos,
folk); gr. sag., konung i Mykenai, den
sköna Helenas gemål och en av de
berömdaste hjältarna under trojanska kriget.
Me’nelek-thaler, abessinskt silvermynt,
uppkallat efter kejsar Menelek
Mene’, mene’, teke’l, ufarsfn (1. u-parsi’n),
arameiska, räknad, räknad, vägd och
styckad — ord, som, enligt profeten Daniel
{Daniels bok, kap. 5), av en hand, utan att
någon människa syntes, blevo skrivna på
väggen i den babyloniske konungen
Belsa-sars gästabudssal och förkunnade hans
och hans rikes fall; fig., högtidlig och
hotande varning.
Mene’rva, se Minerva.
Me’nesgelb, kem., amidoazobenzol, erhållen
genom inverkan av tenn- eller
antimon-syra på anilin.
Ménestrels {fr. 1. -strä’ll; mlat. ministre’llus,
av lat. mini’ster, tjänare), pL, i Frankrike
under medeltiden vid hov anställda
jonglörer eller i vitterhet bevandrade
musikanter; ofrälse sångare och diktare. Jfr
Trubadur.
Mene’ teke’l 1. Mene’ teke’l ufarsi’n, se Mene,
mene etc.
Ménétriers, fr. {1. -trie’), pl-j fordom i
Frankrike stadsmusikanter.
Mengel, tekn., en gul målarfärg, som beredes
av mönja och salmiak.
Menglad, nord. myt., "smyckeglad", binamn
till Fröj och Fröja; en mö, som besjunges
i Fjölsvinnsmal (se d. o.).
Menhadenolja, fisktran av menhaden
{Clu’-pea menhaden) vid Nordamerikas
Atlant-kust.
Menhidro’s, med., svettningar under
men-struationsperioderna.
Menhir {1. mäni’r; av kelt. men, sten, och
hir, lång), ark., i Frankrike benämning
på megalitiska monument (se Megalit).
Ménières sjukdom 1. svindel (Z. -niä’rs -),
med., en i yrsel, svindel m. m.
framträdande öronsjukdom, upptäckt av
fransmannen Ménière.
Menili’t, miner., en varietet av opal (se d. o.)-
Menin, fr. {1. mönä’ng), förr adlig gosse,
uppfostrad såsom lekkamrat till en prins.
Me’mnges, Meningi’tis, Memngoce’le m. fl.,
se under följ. ord.
Me’mnx, pl. Me’ninges, gr., anat.,
hjärn-hinna. — Meningi’t 1. Meningi’tis, med.,
inflammation i hjärn- eller
ryggmärgshinnorna. — Meningoce’le (av gr. ke’le,
bråck), hjärnhinnebråck. —
Meningoco’c-cus, den epidemiska meningitens bacill.
— Meningoencephali’tis, inflammation i
hjärnan och hjärnhinnorna. —
Meningo-kock-se’rum, specifikt serum mot
epidemisk meningit. — Meningomyeli’t,
inflammation i ryggmärgen och dess hinnor. —
Meningorré (av gr. re’in, flyta),
blodut-sippring mellan hjärnhinnorna. —
Me-ningoty’phus, nervfeber med starka
nervsymtom.
Mem’ppe, astr., en av småplaneterna.
Ménippée, se Satyre ménippée.
Menippe’isk 1. Meni’ppisk (efter den
forn-grekiska diktaren Meni’ppos, satirens
uppfinnare), bitande satirisk.
Meni’scus (av gr. me’ne, måne), anat., ett
halvmånformigt, konvex-konkavt
brosk-lager mellan lederna; fys., menisk, en
kon-kav-konvex lins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
