Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Obesitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
Obesitet—Oblik
Obesite’t {lat. ohe’sitas), fetma, korpulens;
med., fettsot.
Obi, jap., se Kimono.
Obi, i negerspråket på Afrikas västkust
benämning på en fetisch (se d. o.). —
Obi-man, trollkarl.
0’biit, lat. (av obi’re, dö), han 1. hon dog
(brukas vid inskrifter o. d.).
Obio’ne peduncula’ta, bot, saltmålla,
sydsvensk strandväxt, tillhörande fam.
Che-nopodia’ceæ.
Obitua’rium, mlat., dödsförteckning;
själa-mässbok.
obj., förk. för objekt.
Obje’kt (av lat. obje’ctum, något, som är
beläget mittemot), föremål för en
verksamhet; log.y det ting, som ligger till grund 1.
är föremål för en föreställning; språkv.,
det föremål, varpå subjektets verksamhet
är riktad {ackusativobjekt), 1. det
föremål, åt 1. för vilket något sker 1. är
(dativ-objekt). — Objektio’n, invändning, inkast,
— Objektiona’bel, som kan bli föremål föi*
invändningar. — Objekti’v, som har
avseende 1. grundar sig på föremål utanför
oss; verklig, handgriplig, sann; allmän^
giltig; opartisk; språkv., som har avseende
på 1. hör till satsens objekt. Jfr Subjektiv.
— Objektivàtio’n, fil, övergång till
objektiv verklighet. — Objektivt predika ti v,
predikativ (se d. o.) som tillägges ett
ackusativobjekt. — Objektiv 1.
Objektivglas, fys., den lins i en kikare 1. ett
mikroskop, som är längst från den betraktandes
öga och vänt mot det föremål, som skall
betraktas. Jfr Okular. — Objektive’ra,
betrakta något objektivt, som föremål för
föreställningar; förverkliga, åskådliggöra.
— Objektive’ring, objektivt betraktande;
förverkligande,
åskådliggörande.—Objek-tivi’sm, erkännande av tillvaron av
teoretiska sanningar 1. praktiska
handlingsnormer, vilka äro objektiva i betydelse av
allmängiltiga principer. ) (
Subjektivism. — Objektivite’t, inbegreppet av
allt objektivt (sakligt, verkligt);
egenskapen att vara objektiv; en objektiv,
nykter, av subjektiva känslor och stämningar
opåverkad betraktelse 1. framställning av
ett föremål. — Objektivlins,
Objektivspegel = Objektiv, fys. (se ovan).
Objektivskatt, skatt som utgår i förhållande
till skatteobjektets värde oberoende av
ägarens skatteförmåga t. ex. på fastighet.
Objets d’art, fr. {1. åbsje’ dar),
konstföremål 1. konstindustriella alster av verkliga
konstnärer och större konstnärligt värde.
Objunktio’n, språkv., samordnande
konjunktion.
Objurgatio’ii, lat., förebråelse, tadel.
Obko’nisk, nylat., i form av en omvänd
kägla.
0’blastj, ry., område. Benämning på forna
ryska provinser, i vilka på grund av talrik
främmande befolkning vissa lokallagar
gällde. — Förvaltningsdistrikt i det forna
Montenegro.
Obla’t (av lat. obla’ta, det framsatta, eg. det
framsatta brödet, vilket de kristna i de
äldsta tiderna medförde till sina
kärleksmåltider), brödet till nattvarden (jfr
Hostia); farm., medikamentsomslag av
ojäst vetedeg; munlack. Se även Oblatus.
—• Oblatio’n, framräckande, erbjudande;
offer, gåva. — Oblato’rium, pl. Oblato’rier,
handelst., cirkulärbrev, tryckt
tillkännagivande om upprättandet av ett
handelshus 1. om några med ett sådant timade
viktigare förändringar. — Obla’tus 1.
Obla’t, pl. Obla’ti 1. Obla’ter, eg. den åt Gud
offrade; i romersk-katolska kyrkan
klosterlärling som av sina föräldrar bestämts
för klosterlivet; lekbroder 1. leksyster (i
klostren). — Den heliga Franci’scas
oblater, en kvinnlig sjukvårdskongregation.
Obliga’t {ital. obliga’to, av lat. obliga’tus,
förpliktad, förbunden, oumbärlig),
omistlig, väsentlig, som icke kan umbäras;
tonk., så kallas en
ackompanjemangstämma, som är konsertartat behandlad
och därför ej kan utelämnas (t. ex. obligat
flöjt, obligat violin). — Obligat recitativ,
se under Recitera.
Obligatio’n, Obligato’risk m. fl., se under
följ. ord.
Obligera {1. åblisje’ra, fr. obliger, av lat.
obliga’re, binda), förbinda, förplikta; göra
tjänster, göra förbunden; nödga. —
Obli-gerad (L -sje’-), förbunden. — Obligatlo’n,
förbindelse, plikt, åliggande; handelst.,
skuldförbindelse 1. förskrivning, utställd
av staten 1. enskild korporation och
löpande med ränta. — Obliga’tio natura’lis, jur.,
naturlig förpliktelse. — Obligationshandel,
handel med värdepapper. —
Obligationslån, lån mot visst antal numrerade
skuldförbindelser (obligationer), upptaget i
allmänna marknaden av stat, kommun,
korporation 1. affärsföretag. —
Obligationsrätt, jur., den del av förmögenhetsrätten,
som handlar om personers rätt till andra
personers prestationer. — Obligato’risk,
förpliktande, bindande, tvingande,
ovillkorligen föreskriven, icke valfri. ) ( F a
-kultativ. — Obligeant (Z. -sja’ngt),
förbindlig, artig. — Obligence, fr. (1.
-sja’ngs), förbindlighet, artighet. —
Obligo, ital., ansvar, förbindelse;
handelst., förbindelse till en annan på grund
av förskott 1. växelgiro. Stå i obligo, vara
skyldig. Utan min obligo, utan ansvar 1.
förpliktelse å min sida.
Obli’k (av lat. obWquus, sned, indirekt),
skev, sned, krum, böjd, krokig. — Oblika
kasus (lat. casus obWqui), språkv.,
indirekta kasus, alla kasus utom nominativ
och vokativ. Jfr Kasus. — Oblikt tal (lat.
oratio obWqua 1. indire’cta) — Indirekt
anföring (se d. o.). — Oblikvitet, astr.,
ekliptikans oblikvitet är detsamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
