Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P - Pelletierin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelletierin—Penetrera
1007
Pelletieri’ii 1. Punici’n, kem., alkaloid ur
granatträdets rotbark. Dess salter
användas mot binnikemask.
Pellido’1, med., diacetylamidoazotoluol,
användes i salva vid sårbehandling.
Pe’llis, se Pella.
Pellote, se Mejical.
Pelloti’n, kem., alkaloid, framställd ur blad
av vissa kaktusarter, använd som
sömnmedel. Förekommer jämte Mezkalin i
Pellote. Se Mejical.
Pellucrd (lat. pellu’cidus), genomskinlig. —
Pellucidite’t, genomskinlighet.
Pelo fila’to, ital., löst tvinnat silke, som
användes till underlag å galoner o. d.
Pelopi’der, gr. sag., Pelops’ ättlingar,
ryktbara för brott och tragiska levnadsöden.
Pelo’pium, kem., ett grundämne, som
(oriktigt) ansetts förekomma i kolumbit.
Pe’lops, gr. sag., Tantalos’ son, dödades av
sin fader och anrättades som måltid åt
gudarna, vilka återskänkte honom livet.
Med Hippodameia hade han sönerna
Atrevs och Thyestes.
Pelo’rus, sjöv., ett instrument för pejling.
Pelo’tt, fr., eg. nystan; med., bråckband.
Pelouse, fr. (1. pelo’ss), gräsmatta; sportt.,
inre kretsen av billiga åskådarplatser på
kapplöpningsbana.
Pelta (gr. pe’lte), krigsk., en liten rund,
grekisk sköld. — Pelta’st, spjutkastare;
forn-grekisk, med pelta (se föreg. ord)
beväpnad fotsoldat.
Pelta’tus, bot., sköldlik.
Peluche, fr. (1. plysj), se Plysch.
Pelu’do, zool., borstbälta. Se Chætophractus.
Pelusker, bot., gråärt. En fordom allmänt
odlad form av åkerärt.
Pelveo-, Pelvi-, se under följ. ord.
Pe’lvis, lat., anat., bäcken. — P. na’na,
förträngt bäcken. — P. renalis, njurbäcken.
— Pelveoperitonftis = Perimetritis (se
d. o.). — Pelvime’ter (av gr. me’tron,
mått), med., bäckenmätare. — Pelvimetri’,
bäckenmätning. — Pelvitomi’, genomsnitt
av bäckenben. — Pelviperito’neum,
bäckenserosan.
Pe’mbrokeshirerasen (1. -bråksjir-), ett
nötboskapsslag från Wales.
Pe’mfix, se Pemphigus.
Pe’mmikan, torkat och sönderstött 1. i tunna
skivor skuret kött av bisonoxen 1. älgen;
ett slags engelska konserver av oxkött.
Pe’mphigus, lat., 1. Pe’mfix, gr., med., ett
blåsartat hudutslag. .
Pen, sjöv. (av samma ordstam som pinne),
främre timret å gallion å segelfartyg, på
vilket vanligen gallionsbilden är anbragt.
Pena, sp. (1. pe’nja), klippa.
Pena’l, Pena’llag, se under Pæna.
Penali’sm, se Pennalism.
Penalite’t (eng. penalty, straff, vite),
till-läggsvikt vid hästtävlingar, där hästen
skall vara belastad med viss minimivikt.
16. — Ekbohrn, 100,000 främmande ord. II.
Pena’ter (lat. pena’tes), pl, rom. myt., i det
gamla Kom statens och de enskilda
familjernas skydds- 1. husgudar; fig., hus och
hem, den egna härden.
Pence, eng. (1. pens), pl. av Penny (se d. o.).
Penchant, fr. (1. pangsja^ng, av pencher,
luta, vara böjd för), lust, benägenhet,
böjelse, förkärlek.
Pendant, fr. (1. pangda’ng; av lat. pendeWe,
hänga ned), 1. Pendang, hänge,
hängpryd-nad; motstycke, sidostycke, make; person
1. sak, som liknar och väl passar
tillsammans med en annan.
Pe’ndel (av lat. pe’ndulus, hängande, av
pen-de’re, hänga), fys., svängtyngd, en tyngd,
upphängd så att den, då den sättes i
rörelse, fritt svänger fram och tillbaka;
svängtyngd på ur. Jfr Perpendikel. —
Pendelur, ur, vilkas gång regleras genom
en pendel.
Pendeloque, fr. (1. pangdölå’ck), något
nedhängande; örhänge; prisma på en
ljuskrona.
Pendenti’v, fr. pendentif (av lat. pende’re,
hänga), byggn., svickel, buktigt, tresidigt
fält mellan ett valvs kupor.
Pendja’bi, ett nyindiskt språk, som talas i
Pendjab.
Pe’ndula, Pendulfnum (se pendel)y bot.,
hängande. — Penduliflo’rus, bot., med
hängande blommor.
Pendyl (1. pangdy’l, fr. pendule, av lat.
pen-de’re, hänga), väggur, bordstudsare.
Pene’lope, astr., en av småplaneterna. Se
följ. ord.
Penelo’peia 1. Penelo’pe (lat. Pene’lope), gr.
sag., Odysseus’ trofasta gemål. Under sin
makes tjuguåriga bortovaro hårt ansatt
av pockande friare, föregav hon, att hon,
före sitt inträde i nytt äktenskap, måste
sluta en påbörjad väv. Men vad hon vävde
om dagen, rev hon upp om natten.
Penepla’n (av lat. pæ’ne, nästan, och pla’nus,
jämn), geoL, den så gott som plana yta,
som uppstår om erosionen under längre tid
ostörd får påverka jordytan.
Pene’ster (gr. pene’stai), den livegna
lantbefolkningen i forngrekiska landskapet
Tessalien.
Penetra’bel, Penetra’le, Penetratio’n m. fl., se
under Penetrera.
Pe’netrans, bot., genomträngande.
Penetre’ra (lat. penetra’re), genomtränga;
intränga i; utgrunda, utforska. —
Pene-tra’bel, genomtränglig. — Penetra’le, det
innersta av en fornromersk boning; det
innersta av ett tempel. — Penetra’lia, pl.,
det innersta, det hemligaste djupet av en
sak. —• Penetra’nt, genomträngande;
skarpsinnig. — Penetra’ntia, pl., med.,
starka, genomträngande läkemedel. —
Penetratio’n, genomträngande förstånd,
skarpsinne. — Penetration pacifique, fr.
(1. penetrasjå’ng passifi’ck), "fredlig
ge-nomträngning", den metod Frankrike an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
