Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Sapropel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1178
Sapropel—Sarkokollin
Saprope’1 (av gr. sapro’s, rutten, och peWs,
slam), geol.y ungefär dets. som gyttja. —
Sapropeli’t, finkornigt, bituminöst
sediment, t. ex. alunskiffer.
Sapuca’yanötter, närsläktade med
paranötter, erhålles av det brasilianska trädet
Lecy’this olea’ria. — Sapucayaolja, olja,
pressad ur sapucayanötter.
S. A. R., förk. för Son altesse royale, hans
kunglig höghet.
Sa’ra, astr., en av småplaneterna.
Sa’ra, kvinnonamn (hebr. Sàråh, av sdràr,
härska), härskarinna, furstinna. Buret av
patriarken Abrahams hustru, Isaks
moder.
Sara’b, arah.y se Sehrab.
Saraba’nda, ital. (fr. sarahande), dansk., en
urspr. spansk dans med menuettliknande
rörelser i trippeltakt.
Sarace’ner, se Sarasener.
Sarafa’n, ry., en av ryska bondkvinnor buren
överklänning utan ärmar. — Den röda
sarafan, rysk folkvisa, där dock ordet
röda är fel översatt, såtillvida som
motsvarande ryska ord betyder såväl röd som
skär, skir, d. v. s. vacker. (Jfr "Röda
torget" i Moskva m. fl.).
Sara’narot, bot., den förr inom medicinen
briikade löken av krolliljan, Li’lium
Ma’r-tagon, tillhörande fam. Lilia’ceæ.
Sara’pis = Ser apis (se d. o.).
Sarase’ner {lat. Sarace’ni, av arab scharki,
östlig), under medeltiden benämning först
på araberna i Europa, senare på
muhammedanerna i allm. och på alla icke-kristna
folk, mot vilka korståg predikades.
Sarasva’ti, ind. myt., Brahmas gemål,
bildningens, vältalighetens och vetenskapens
gudinna.
Sa’rcina, bot., ett slags till bakterierna
hörande svampar, som spela en viktig roll
vid jäsningsprocesser. — S. ventrfculi, en
art av dessa svampar, vilken vid
magsjukdomar ofta förefinnes i uppkastningarna.
Sarcoca’rpium, bot., fruktkött.
Sarcoco’lla (av gr. sarx, kött, och kolla,
lim), köttlim, gummi, som fås av den i
Afrika växande busken Pe’næa
mucro-na’ta, tillhörande fam. Penæa’ceæ.
Nyttjades förr vid förbindning av sår.
Sarco’ides (av gr. sarx, kött), bot., köttlik.
Sarco’phaga, zool., köttflugor.
Sarco’philus, zool., se Djävulsbjörn.
Sarco’ptes, zool., skabbkvalstret,
skabbdjuret, ett mikroskopiskt spindeldjur, som
lever i huden på ryggradsdjur och
framkallar hudsjukdomen skabb.
Sarcorha’mpus, zool., se Kamgamar.
Sard 1. Sarder, miner., röd karneol.
Sa’rda sarda, zool., pelamiden, en stor
makrillfisk, som stundom fångas vid
västkusten.
Sardaiiapa’lisk, se under följ. ord.
Sardanapa’lus 1. Sardanapa’los, namn, som
efter en assyrisk sagokonung betecknar
en yppig, vällustig furste. —
Sardanapa’-lisk, yppig, veklig, vällustig.
Sardegna (Z. de’nja), italiensk namnform
för Sardinien.
Sarde’ll, zool. (som saltad kallad ansjovis),
Engra’ulis encrasi’cholus, förekommer i
varmare hav (mera sällsynt ända upp till
Stockholms skärgård).
Sarder, miner., se Sard.
Sa’rder, det antika namnet på Sardiniens
befolkning.
Sardfn {ital. och sp. sardina, fr. sardine,
gr. sardine’, efter ön Sardinien), zool.,
Clu’pea pilcha’rdus, en liten till sillsläktet
hörande fisk, som fångas i Medelhavet och
Atlantiska havet, Rökes 1. inlägges i olja.
Sardi’ntran, se Japanolja.
Sa’rdiska, benämning på de romanska
folkmålen på Sicilien, vilka stå närmare
latinet än den kontinentala italienskan.
Sardo’nia, bot., lik sarder (karneol).
Sardo’niskt skratt 1. leende {lat. ri’sus
sar-do’nius), eg. en skrattliknande,
krampaktig förvridning av ansiktsmusklerna,
åstadkommen av en giftig växt på
Sardinien {Sardo’nia herba); sedermera
tvunget, krampaktigt, hånfullt skratt.
Sardo’nyx, gr., en onyxvarietet, som brukas
till kaméer.
Sa’rdous, bot., från Sardinien.
Sare’pta, ett slags från Sarepta i Ryssland
kommande matsenap, som utgöres av de
från fet olja befriade fröna av Sina’pis
ju’ncea.
Sarg {ty. Zarge, ram, infattning),
skyddskant kring sittrum i mindre båtar,
kantlist å sockel; sidostycken, som förena
botten och lock på stråkinstrument och
liknande.
Sarga’ssotång, se Sargassum.
Sargassoulken, se Antennarius.
Sarga’ssum bacci’ferum, bot., sargassotång,
en alg, som förekommer fritt
kringsim-mande i oerhörda massor i den mellan
kanariska och västindiska öarna belägna
delen av Atlantiska havet, som kallas
Sargassohavet.
Sarik, en turkisk folkstam.
Sarka’sm {gr. sarkasmo s, av sarka’zein,
sönderslita; av vrede bita sig i läpparna),
bitande skämt, skärande, bittert hån. —
Sarka’stisk, bitande, bitter, hånande.
Sarki’n, se Hypoxantin.
Sarkinft, miner., ett köttrött, monoklint
manganarsenat.
Sarko’d (av gr. sarx, kött, och e’idos, form)
= Protoplasma (se d. o.).
Sarkofa’g {gr. sarko’fagos, av sarx, kött,
och fage’in, förtära, äta), urspr. en
likkista av ett slags kalksten, som snart
upplöste liken; präktig likkista av sten. —
Sarko’faga, pl., med., etsande läkemedel,
frätmedel.
Sarkokolli’n, kem., det verksamma ämnet i
Sarcocolla (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
