Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Skalär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1220
Skalär—Skatol
den av Nordamerikas indianer fordom
övade seden att på sina besegrade fiender
avdraga huvudsvålen, skalpeUy efter att
med en kniv hava lossat den från huvudet.
— Skalpe’ll (lat. scalpe’llum), kirurg.,
kniv med tunn klinga, för dissektion och
kirurgiska operationer.
Skalä’r, se Skalar.
Skammo’nium, farm., torkad mjölksaft av
roten till den i Mindre Asien m. fl. land
växande örten Convo’lvulus scammo’nia.
— Skammoniumharts, farm., ur
skammo-nium utdraget harts, vilket brukas som
avföringsmedel.
Skamplu’n, se Schablon.
Skanda, ind. myt., krigsguden, gudarnas
härförare.
Skanda’1 (av gr. ska’ndalon, ställhake, giller,
snara), anstötlighet, som väcker
förargelse och obehagligt uppseende. —
Skandalise’ra (fr. scandaliser), väcka
anstöt, förargelse, obehagligt uppseende. —
Skandal’ö’s (fr. scandaleux), anstötlig,
förargelseväckande, som väcker obehagligt
uppseende.
Skande’ra (lat. sca’ndere, eg. kliva, klättra
upp), uppläsa en vers med betoning av de
enskilda versfötterna, avdela den
takt-mässigt utan hänsyn till innehållet. —
Skande’ring 1. Skaiisio’n, uppläsning av
vers på detta sätt.
Ska’ndien (av lat. Scandia)^ Skandinavien.
Skandinavia press, boktr., digelpress (se
d. o.), uppfunnen av C. A. Holm 1840.
Skandina’vien (lat. Sca’ndia 1.
Skandina’-via), gemensam benämning på Sverige,
Norge och Danmark. — SkandinaV,
person, som tillhör något av de
skandinaviska folken. — Skandina’visk, som
hör till Skandinavien. —
Skandinaviska halvön, Sverige och Norge. —
Skandinaviska språk, nordiska språk, de
besläktade språk, som talas i Sverige,
Norge och Danmark samt vissa delar av
Finland, Ryssland, Slesvig och
Nordamerikas Förenta stater. — Skandinavism,
den på likheten i språk och karaktär
grundade samhörighetskänslan mellan
svenskar, norrmän och danskar; strävan att
närmare förena Sverige, Norge och
Danmark.
Ska’ndium, kem., ett sällsynt, till
jordmetallerna hörande grundämne, som
förekommer i några sällsynta mineral.
Skans, krig sk., ett slags mindre, tillfällig
befästning ; sjöv., inre, bakersta delen av ett
fartygs akter; bostad för besättningen.
Skansio’n, se under Skandera.
Skanskorg, krigsk., bottenlös, cylindrisk
korg, som jordfylld användes vid
befästningsarbeten.
Skanstyg, krigsk., verktyg, som medföras
i fält för befästningsarbete.
Skap, hos husdjur det hudveck, som
omsluter könslemmen.
Skapelsen (ty. Die Schöpfung)^ ryktbart
oratorium av F. J. Haydn.
Skapoirt, miner., ett oftast färglöst,
glänsande mineral av växlande
sammansättning.
Skapula’r (lat. scapuWrium), ett till
munkdräkten hörande klädesplagg, som hänger
över skuldrorna samt täcker bröstet och
ryggen.
Skarabé, zooL, Scarahæ’us, tordyvel; även
namn på i Egypten förekommande
jättestora stenbilder av Ate’uchus sa’cer.,
egypternas heliga skalbagge, ävensom på
gammalegyptiska amuletter av sten i
form av skalbaggar och på andra
avbildningar av detta djur.
Skaramu’z (ital. scaramuccia), "komisk
person, storskrävlare, på den italienska
skådebanan.
Skare (besläktat med skära), meteor., den
hårda yta, som uppstår på ett snötäcke
genom dagsmeja och nattkyla.
Skarifice’ra (lat. scarifica’re), med., öppna
med lansett; göra inskärning i huden;
koppa. — Skarifikatio’n, öppnande med
lansett; inskärning; koppning. —
Skarifi-ka’tor, kirurgiskt instrument, ned vilket
inskärningar göras i huden; lanthr., harv
för avskärande av ogräsets rötter.
Skarla’kan, Skarlakansfeber, se Scharlakan,
Scharlakans feber.
Skarn, geoL, lättsmälta lagerarte:% som
åtfölja vissa järnmalmer.
Skarndäck, sjöv., eg. däck, avsett att
avvärja stötar, bräda 1. timmer, s^m täcker
ett fartygs spanttimnier i övre änden.
Träet 1. timret ovan stringerplåten å
järnfartyg.
Skarp, sjöv., de skarpformade u ;rymmena
mellan stävar och köl längst för och akter
ut i ett fartyg.
Skarprättare, dets. som bödel.
Skartabe’llus, i det forna Polen l^enämning
på den fattiga adel, som ej hade
vapensköld, men i krig kunde ersätta de
privilegierade adelsmännen.
Skarv, zool, se Carbo.
Skarvyxa 1. Dexel, timmermansyxa med
eggen vinkelrät mot skaftet.
Skat, astr., stjärna i stjärnbilden Y a t
tu-man n e n.
Skat (av g fr. escart, nu écart, kastkort,
bortlagt kort i spel), spelt., ett slags
särskilt i Tyskland omtyckt kortspel, som
oftast spelas av tre personer med
piketkort.
Skate, topp av trädstam (i Norrland tull 1.
tulle).
Skating-rink, eng. (1. skä’ting- [hårt k]),
skridskobana av cement, på vilken åkes
med rullskridskor.
Skatnäva, bot., se Erodium.
Skato’l, kem., ett ämne, som förekommer i
exkrement efter människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
