Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Sphagnum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sphagnum—Spindel
1245
Spha’gnum, hot.y vitmossa, ett mossläkte, av
vilket mäktiga torvlager bildas.
Sphen-, Spheno-, i sammansättningen kil-,
kilformad. — Sphenocephali’, kilformad
skalle. — Sphenoida’lis, kilformad.
Sphen, gr.y kil; miner., ett titanmineral.
Sphfngidæ, zool.y en familj svärmarfjärilar.
Se Sphinx och Acherontia.
Sphi’nkter, anat, ringformad muskel, som
sluter en öppning. — Sphinkteroly’s,
operation av sammanväxningar hos iris. —
Sphinkterotomi’, genomskärande av en
sphinkter.
Sphinx, internationell tidskrift för
egypto-logi, utg. i Sverige sedan 1896. Jfr ISfinx.
Sphinx, zooL, ett släkte svärmarfjärilar. —
S. ligu’stri är den ända till 11 cm. breda
ligxistersvärmaren.
Sphragisti’k, se Sfragistik,
Sphy’gmo-, med., i sammansättningen puls-.
— Sphygmogra’m, pulskurva. —
Sphyg-mogra’r, instrument för uppteckning av
pulskurvan. —■ Sphygmologi’, pulslära. —
Sphygmoskopi’, pulsundersökning.
Spiana’to, ital., tonk., jämnt, lugnt; enkelt,
okonstlat.
Spiauter, holl., zink.
Spi’ca, lat., sädesax; astr., en stjärna av
första storleken i stjärnbilden Jungfrun;
med., ett slags sick-sackformigt
ledgångsförband. — Spicile’gium, axplockning;
efterskörd; samling av ställen från olika
författare. Jfr Antologi.
Spi’ca fndica = Nardus indica (se
Nardo-stachys jatamansi).
Spicca’to, ital, tonk,, tydligt avsöndrad,
tydligt uttalad (vid sång); ett slags staccato
(för stråkinstrument).
Spica’tum, hot., med ax. — Spi’ca ve’nti, bot.,
vindax.
Spicile’gium, se under Spica.
Spi’cula, anat., liten bentagg.
Spielmannsdichtung, ty. (1.
sjpilmanns-di’chtong), spelmansdikt, gemensam
benämning på den tidiga, av farande
spelmän författade, tyska medeltidsdikten.
Spiessbürger, ty., eg. spjutbeväpnad
borgare; spetsborgare, småborgare,
kälkborgare, bracka.
Spigelia, farm., Herba spige’liæ anthe’lmiæ,
utgöres av hela örten Spigelia anthelmia,
tillhörande fam. Spigelia’ceæ, på
Antillerna, i Cayenne och Brasilien. Nyttjas
som maskdödande medel.
Spigelis lob, anat., en av leverns lober
(uppkallad efter belgiske anatomen
Spi-gel).
Spiggfiskar, zool., se Gasterosteus.
Spiggolja, torkande, animalisk olja, som
förr erhölls genom utsmältning av
spiggfiskar.
Spikblad, bot, se Hydrocotyle.
Spikböld, med., mindre bulnad tätt under
huden. Jfr Furunkel.
Spikharmonika, tonk., primitivt instrument
från mitten av 1700-t., bestående av olika
långa metallstift på en halvrund
resonansbotten. Androgs med stråke.
Spikklubba, Spikklubbist, bot., se Datura och
Folia-stramonii.
Spikolja {ty. Spiköl, av Spike, namn på
Lava’ndula spica), flyktig olja ur
blomaxen (spicæ) av vissa lavendelarter. Den
innehåller huvudsakligen cineo’l och
användes utvärtes i liniment.
Spikreglar, sågat virke av gran 1. fur, 7,5
cm. tjockt, 7,5—10 cm. brett.
Spiksjuk, sjöv., kallas en farkost av trä vars
järndelar äro förrostade.
Spiktunna, ett eg. endast ur folksagan känt
tortyrredskap i form av en tunna med
utifrån inslagna spikar.
Spikvallmo, bot., se Papaver argemone.
Spila’nthes, bot., växtsläkte av fam.
Com-po’sitæ. — S. olera’cea, användes mot
skörbjugg och tandvärk (Paraguay-roux).
Odlas som köksväxt (Parakrasse).
Spilkråka, zool., se Dryocopus.
Spillage (1. -la’sj, av spilla), varuförlust vid
sjöfrakt på grund av dåligt emballage.
Spillvatten, förorenat avloppsvatten.
Spilo’ma, gr., med., födelsemärke.
Spilträ 1. Spilträstunna, laggkärl för torra
varor, rymmande 48 kannor = 1,26 hl.
Spin, eng. (1. spinn), eg. snurra, virvla. En
flygmaskin säges gå i spin, då den faller
under rotation kring sin längdaxel.
Spi’na, lat., törne, tagg; en med pelare och
statyer smyckad tvärmur i mitten av en
romersk cirkus; anat., utskjutande
bentagg, ryggrad. —■ S. anguila’ris,
nedskjutande tagg från yttersta änden av stora
kilbensvingen. — S. bi’fida, med., eg.
kluven ryggrad; ryggradsbråck. — S.
eth-moidalis, den mediala taggen på kilbenet.
— S. mentalis, bentopp på underkäkens
baksida. — S. nodo’sa, engelska sjukan. —
S. sca’pulæ, skulderbladets utskjutande
kam. — S. trochlea’ris, bentopp på
pannbenets rand mot ögonhålan. — Spina’l
{lat. spinalis), som har avseende på
ryggraden 1. ryggmärgen. — Spinalanæsthesi’,
ryggmärgsförlamning. — Spinalapoplexi’,
blödning i ryggmärgen 1. dess hinnor. —
Spinalirritatio^n, ryggmärgsretning,
vilken visar sig förnämligast i
ryggrads-kotornas ömmande vid tryck. —
Spinal-neurasteni’, dets. som spinalirritation. —
Spinalparalysi’, ryggmärgsförlamning. —
Spinalsystem, sammanfattningen av
ryggmärgen och samtliga från densamma
utgående nerver.
Spina’cia, bot, växtsläkte av fam.
Chenopo-dia’ceæ. Se Spenat
Spina’cidæ, zool., tagghajar, pigghajar,
fiskfamilj av ordn. Holocephali, underordn.
Selachii. Se Etmopterus, Somniosus och
Squalus.
Spina’l m. fl., se Spina.
Spindel, ty., anat, spole.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
