Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha kommit i twist med Båtk, font
örst»slagtt( honom, hivar å han till-
fogat B. ett chu med s yxa.
Angående ttllg ngen wid gripandet
meddelas följande: Kronofogden asses-
sor Ekholm i Wichtis hade söndagen
den 22 d:s per telefon af possessionaten
Silftoerberg i Karis-Lojo blifwit un-
derrättad otu, att en man, hwarsut-
seende någorlunda öfwerensstämde med
mördarens signalemettt, samma dag
begifwit sig från Karis till Nutumela
station satnt i börjatt af weckau toa-
rit synlig i trakterna af sistttämda
plats. ronolänsmannen i Wichtis
eade därpå, underrättad ottt saken,
eordrat poliskottstapeln Grönberg
att därstädes anställa efterforskningar
Grönberg hade äfwen, gående från
skogstorp till skogstorp, lyckats an-
träffas-mördarens spär och härwid
utrönt att mannen i fråga bl. a.
besökt Salmis by, därifrån han be-
gifwit sig åt Helsingfors till· Det
antogs emellertid, att han snart skulle
återwäuda till byn, htoarför Grött-
berg kwarstannade därstädes. Ttoättne
detektiwer frän hufwudstadett anlände
äfwen till ort och ställe. De under-
rättades-af Grönberg ont hwad som
i sakett inhämtats, och resultatet af
de tre polismännens gemensamma
ansträngningar bles äfwett Enkels
gripande i lördags på morgonen.
Enligt egen uppgift hade Gunder
weckans lopp blattd annat besökt Hel-
singfors.
« Enkel, som för 4 år sedatt tvistats
i Wichtts, där han ättttu torde tvara
kyrkofkriftven, är född i Karis-Lojo
och har under den senaste tiden drif-
tpit omkring i bygderna för att söka
arbete-
Han talar både finska och swenska.
stl dit
· s
Enkel hämtades i lördags af de-
tektitoerna till Helsingfors och inma-
nades i polishäktet.
i . Ik- sk-
« . s
J lördags afton mottogos toid
järntvägsstatiotten i Helsingfors den
gripne brottslingen jämte sin betoaks
ning af polismåstaren kapten Gordie
och kommissarien Airaksinen. Den
häktade fördes i största hast ut till
järntvägstorget, där twänne hyrku-
skar stodo redo att befordra detekti-
tvertta jämte deras byte till polis-
häktet·
. Därftädes. anstäldes af kapten
Gordie ett kortare förhör med den
häktade, sotn berättade, att han före
jul besökt Bäek å dennes tvilla å
Härkigö för att höra sig före om
arbete. -Denne hade lofwtt honom
arbete på nyåret, hwarför han, som
warit sysselsatt med skogsarbete i
trakten af Nummela station, lörda-
gen den 14 d:s åter begistvit sig till
ärligö.« att hade wid framtoni-
ten ttll tvi an mött Bäck på gårdett
och af honom blifwit i häftiga or-
dalag uppmanad att gå sin wåg·
Härtill hade Enkel swarat, att han
nog skulle begiftoa sig bort samma
måg han kommit. B., srtn i handen
burit en spade, hade då, sedan han » ’
följt Eukel till närheten af grinden,
mycket uppbragt, slagit honom med
spaden samt därpå tvändt sig om
sör att åter begifwa sig till tvillau·
Förbittrad öfwer detta bemötande,
sade E. då bakifrått slagit V. i
ufwudet med yxan, med den påföljd
att B. framstupa ttedfallit på utar-
ken. E. hade hade härpå begiftvit
sig in ·till köket i toillatt ,,för att
tvärma stg«. Hät· hade han träffat
B:s hushållerska, som bedt honom
gå sin wäg. E. hade loftoat göra
det sedan han ntärtttt sig, htoarpå
hushållerskan kastat en skopa tvattett
i ansiktet på honom. E. kunde icke
närmare påminna sig detaljerna af
det, sottt härefter passerade, men
kom dock i håg, att hushållerskan
sprungit in i den innanför köket be-
lägtta sintgkammaren och från wäg-
gen rykt ned en retooltoer för att
därmed förswara fig. Wid ljudet
af steg, htoilka härledde sig fränden
återtoättdattde Bäck, hade E. skyndat
sig ut och mött B. i köketiuärheten
af dörren Af tidningarna hade E.
sedermera erfarit, att B. aflidit till
följd af yxyugget.
Ettkel är en 39 års karl med ett
högst oansenligt yttre, liten till toäx
ten, Inörklätt med ett alldagligt, be-
skedligt utseende, sottt helt säkert hos
ingett skulle inge tanken på, att han
wore ett mördare. Sin bekänttelfe af-
gas han fullkomligt lungt, utan att
synas det minsta upprörd öftoer sitt
dåd. Hans kläder tooro mycket med-
farna, deltois trasiga och wittuande
om stort armod.
Ester mordet hade E. enligt egen
berättelse omkring ett weckas tid ir-
rat omkring i nät-gränsande trakter
sitt etta hand hade han ttoättat bort
med snö. Afwen E:s paltå hade blif-
toit nedblodad.
-— Nå, httrtt fick ni då blodet bort
därifrått.
- « Det frös i kölden, och jag kun-
de sålunda med lätthet skrapa det bort
med fingret.
E. hade så småningom ttärtuat sig
hufwudstaden, dit hatt ankom freda-
gen den 20 d:s. Han dröjde därstä-
des (bosatt å ,,toillau As toid Kina-
gatan«) onsdagen till den 25 d:s, då
hatt åter begaf sig till Wichtis och
erhöll timmermansarbele å Saltnis
gård. Här bles han af de från hus-
toudstaden tttskiekade detektitoertta samt
poliskottstapeln Grönberg gripen i
lördags kl. 1 p. d. medan han sotn
bäst toar sysselsatt med att hyfla.
SL It-
st-
De tuta frätt H:sors utsände detek-
titterne Helitt och Skott hade denle
d:s begiftoit sig till Jugå, där de er-
foro, att ett obekatttarbetskarlttatten
före mordet legat i ett torp iDeger-
by. Mattttett hade tnedhaft ett yxa,
som enligt beskrifning noga öfwerens-
stäntde med den yxa som antoändts
wid dådet. De hade härpå sökt följa
mannens spår och sålunda attländt
till Nummela, där de i sällskap med
Grönberg attstälde fortsatta efterforsk-
ningar. G· hade ttyss förlorat Enkels
spår, hwilka hatt följt linda till ett
skogstorp, från hwilket Eukel emeller-
tid de sista dagarna tvarit förswuus
nett. Det utröntes dock snart, att ntörs
daren befatnt sig å Saltnis gård, och
lhans gripande följde härpå omedel-
art.
Den 31 januari.
Stoekaftoerkning. Från
skilda håll i tvärt land ljttder klagan
ont att arbetsförtjettst icke finnes i
winter. Lyckligttois katt denna kla-
gan åtminstone icke höjas å dessa
trakter, ty alltsedan hösten har här-
och bl. a. besökt Wichtis. Blodetfrån
städes försiggått skogsafroerkning wid
hwilken arbetslöttertta ingalunda knu-
nat anses för låga. Dett pågående
aftverkuingeu är af ganska toidt ont-
fång, få at den sträckas sig ästoettitt
i Tenala focken. Att arbetskrafter
till och med trytit framgår deras att
i kyrkorna kunggjorts om behof af
körare och huggare, htoaras ästoett
flere hundrade infunnit sig från grann-
sockttartte. Att således klaga öftoer
arbetsbrist tvore orätt ty den som
wärkligeu önskat arbete santt passat
på tillfället, har för ett längre tid
äftoett erhållit sådattt hwilket beredt
honom en för nutoarande penninge-
dyra tider god inkomst.
Sorgligt att säga år det, att flere
körare sottt anmält sig, måsttillbakas
rotfas, emedan de infunnit sig med
dels tttstoultna och dels utkörda, bräck-
liga hästar. Djnrfkyddssöreningarne
wore i tillfälle, att åett skogsaftverks
nittgsplats, ttträttta mången tvaeker
bragd med att befria en dylik sjuk
häst från sitt obartuhertige ägare-
Tytvårr blesnte omkostnaderna kanhän-
da för höga för ett förenings wärki
satuhet på ett dylikt sätt. Men att
något i antydt syft-. gjordes, toore
högst önsktoärdt, hivarföre toi tagit
oss friheten påpeka saken.
R. Ä — t.
Amira lami.
Wid den i dessa dagar i Mosktoa
öppnade huttdtttställningett hände ett
sorglig tilldragelse. Till en af de
utställda trogna fyrfotade tvännerna
af St Bernhards race närmade sig
en engelsman för att smeka den och
kysste honom på nosen, mettwäutten
wisade tänder satttt bet bort ett del
af engelsmannens nedra läpp. Witt-
neu till denna händelse uppfordrade
euast egarett att hatt skulle låta
satta tttttnkorg på hunden.
— Wiktig uppfinning.
delss och tttattufaktttrdepartentetttet
har inlämnats ett ansökan af ingeniör-
östoersten Potchinfktj om erhållande
af patent på en skild apparat, kallad
,,den atttotttatiske lotsen-« Enligt
hwad sotn förljttdes skall hr P:s
uppfinning helt och hållet komma att
otttgestalta sjöfartsförhällattdett, far-
tygs försäkring m. tu. Apparatett
utwisar automatiskt hafsdjupet, rikt-
ningen af hafsströunueu, ttnderrättar
på förhand om underwatteusklippor,
grund etel Uppfittningett har wäckt
stort ttppeende i Englattd, hwarest
r . erhållit 10 års patent. Hr
gå ar uppfört hamnen iOdessa och
den utmärkta stenläggningen i nämnda
stad.
(S:t Peterb. Wädomosti.)
Torgberättelse.
Dett 28 Januari.
Skryyter ja’, säär ni. Nåt, dä’
ha’ ja’ alder gjort. Men no- säär
ja’ dä’ ja’, att ont ja’ engång sittnis-
sätter nti’ ti’ far ti’ staan, så no
gjör ja’ hä’ å. Jästandes så hä’
wa’ sttö på is’tt, å in antågar alls,
för toägaspåri tva’ slast yrt igen.
Mett ja’ knoga på ja’, å tiostaan
kåm ja ren tidigt på mårån. A—ja,
matt ä’ ittt så årkislöser ätt, fast
toärr toittter ha’ ja’ int sitt tnä sttö
Titt han- h
å urtväder. Hä kåmber daglidafs’
a’-
lttä, hälder allt-— duggar zhä jämt-
släustnan om, mutona, å få ä’.hä’ "
tnä snöön i år å. Stass fåltji, si
dånt tycker otn hä, dånt i oförståndi
sitt, å skidor ska dåm ha nu allihop
förstås, för att gå på sttöön mä·
Härr Jakobsfott, kotntnisonärett, han
wet no’ soll toäl htoa slags fålk att
har att göra mä, och därför så säl-
ger han skidor åt dåtn, af all slags
storlekar. Reen långt ut på stafs-
fjärd’tt mött ja stassboar, såtn spärta
å sparka i snöön mä’ skidor på fö-
trätt. Ja’ kund’ ittt annat än grin
åt dåttt för mi själf, så barnslågaså
dåttt ut. Meu ägätttligän n1a’ dä
ntr ittt då här ja· sktt birätta, för
mettingitt wa« ti tal om stassslagtaru.
Ja’ hadd litå äratt ti’ Zan. Jnt
wisst ja« jaa, hwar’an odd, men
få saa dåm på torji, att han bodd
wi Promenaasgatatt å hadd en ko
ti skylt åfwatt dör’äu. A så sa’
dånt att promenttasgatau toa’ lagder
twärs öfwer stafsjotts tväjin, å’ mä
trälitt på. Hä’ tva’ int någått konst
att hitt’ då, å’ hä’ stoo ittt mång’
minuter på, förrätt ja’ tva’ där. En
förfaseli grandär gata, blir nu lfJatt
sama, fast ett dttmbär tnättiska i ör-
stotte no iut’ katt begrip si’ på dom
där planteringarna Träna står nänt-
ligett så rigalt i linje med hwaratut,
få att dänt kan tjeu’ ti sörbild ät
ryysfåldatrett då dåm ska äxera Å
breder blir han ny gatan, så har
dåm no« smala å krokiga förut
i Eknäs, så no’ får dåm tto’ ett
breder och långer i ställä. Präsis
såttt dont sagt, så bodd sla tarn, mä
ett riktig lifslitvaude ko, tn la åstoan
dörn. Ja, stäld mi å si jaa, ont
han ittt sku’ rör· på si någo, för så
liwande så’att ut, å kallt wa’ hä«
ntä på dajin. Nå hä« hjälpt int’
nägå annat, än ja’ fick gå in,åkoon
hon fick stå å’tvatt dör’n. Jnuä tva’
då’ fint och snyggt, må ni tro. No
a ja’ tto wari’ mer än tnåu en
atttt å sitt fint å snyggt, bådi i tad
och på land, bådi hos härskapp och
böönder, tnett no måst ja säj att tto
gadd dåm hä rikti t pråpårt här i
ood’n. ijti hä’ Zängd tto så prä-
sis och rent på krokana, så snål-
tvatt’nä börja satttbäl si’ imuumin,
å kärsnutr och skinkor fanns hå af,
stora och små, så ja knappt wåga.
kast ögåtta på dåm. Ja, hadd« just
uträtta ärände mitt, å sktt’ ti’ gå,
tå hä rittgd ien kläcka. Mä’ dä’
satna sprang hårrn ti tväddjitt och
sat’ ett stoarter ljusstaka ti öra sitt
och sa’ hallååh. Aha, tättkt ja’ för
mi själf, hå måst tvisst tva, entåkott
där talefon här mä, å så hadd ja
roligt ti lyss hwa’ an hadd att säj.
-— Jaha, litä biffstekskött, till
qwålln, — å knackkårf och skinka,
sa härrn, men wa dåm sa i talefon
kund ja int höra.
— Ja, ja, jag stickar hänt dä, fa
gan sän, och så rittgd dä igen, å så
åcka han för skåpi —.— eller gjord
han dä förrått-han ringd, dä mins
ja ittt — å så la’ han åpp ljussta-
katt i ställningen sig igen.
Hä wa’ ett behändig maskin dkt
där, sa ja.
Ja, nog ä’ dä, då, mettt han.
Å så beqtvämt sen för kunderna,
att bara tiring· upp hit, å såfåköts
tet hemsändt. - -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
