Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet som nu, lika litet som någonsin — hörde
jag från en finne eller finska den allra svagaste
önskan att det gamla förhållandet till Sverige
skulle återställas. Tvärtom dolde finnarna icke
sin — för en svensk ganska smärtsamma —
mening: att Finlands lugna och lyckliga kulturella
utveckling fått sin egentliga fart efter skilsmässan
från Sverige; att, så länge Finland för Sverige
måst vara, hvad Tegnér kallat det, en blodig sköld,
så länge hade finnarnas mesta kraft måst brukas
för att återuppbygga brända stugor, återuppodla
förvildade åkrar. Och medan finnarna villigt
erkände sin tacksamhetsskuld till den svenska
odlingen, betonade de med själfkänsla att de
betalat denna skuld: med sina fäders blod på
våra slagfält, med sina hjärnors arbete inom vår
vetenskap och vitterhet.
Allt detta var ju en obestridlig sanning.
Och jag, hvilken lika litet som någon enda
svensk, uppvuxen under 1880-talets senare hälft,
önskade någon förändring i förhållandena, kunde
icke för mig själf förklara den hett sjudande
smärta med hvilken jag såg Systerbäcks — den
gamla gränsflodens — fåra eller blickade bort
mot Sveaborg eller hörde finnarnas glada hopp
om framtiden. Vi svenskar — som med afsky
förkastat absolutismen från 1789; vi, för hvilka
ett konstitutionellt styrelsesätt, en
grundlagstryggad tryckfrihet numera äro lika oumbärliga
som luften — kunna ju endast motsträfvigt
erkänna att finnarnas starka, rika utveckling under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
