Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans med sin mor och sina många systrar. Dessa
kvinnliga anhöriga dyrkade honom med den svartsjuka
ömhet, som ej unnade honom åt någon kvinna. Och
därtill kommo nu de adelsfördomar, som djupt sårades af
tanken på att han skulle införa en hustru af borgerlig —
och än mera en af judisk — börd i deras krets.
Visserligen hade några af Berlins vackra och rika judinnor
ingått förnäma giftermål, men detta hade ej varit någon
glädje för deras nya släkt. Således funnos många skäl för
Finckensteins mor och systrar att bevisa honom att
giftermålet med Rahel skulle bli — olyckligt för honom själf!
Och så börjar han i brefven till Rahel att — som alla
svaga själar — jämra sig öfver ödet. Ömsom bedyrar
han sin kärlek till Rahel, ömsom att han ej kan uthärda
att se de sina lida. Rahel, som älskar honom, hoppas
allt jämt »älska honom till kärlek». Hon tror hans
försäkringar, lider af hans lidande och handlar »dåraktigt och
gagnlöst», som hon själf senare kallar det, genom att
hålla fast vid honom så länge hon trodde på hans
bedyranden. »Hjältar voro vi ingendera», säger hon,
»han ej på sitt sätt, jag ej på mitt.» Men
småningom inser hon och slutligen utsäger hon: att han ej
känner sig lycklig hos henne — liksom således ej heller
hon hos honom — emedan hon imponerar på honom.
Fion förstår att hans anhöriga vinna makt, medan hon
själf förlorar den, ty han känner sig illa till mods under
inflytandet af hennes starka personlighet. Gång på gång
ställde hon honom inför valet mellan henne och de sina:
han återkom till henne, men för att strax åter börja
sin jämmer. Rahel förhastade icke afgörandet, hon drefs
icke heller till detta af sårad stolthet utan af den
vissheten att endast en lycka, som för båda var nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
