- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
73

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig, kunde bli verklig. Deras förlofning varade från
1796 till 1800 under oaflåtliga kärleksbedyranden och
tårar från hans sida, blandade med de från en natur
som hans oundvikliga försäkringarna: att han ej
saknade energi men — att hans hjärta led af att orsaka
de sina lidande!

Och så blef afgörelsen den i sådana fall vanliga.
Rahel — som led mest berättigadt men som klagade minst

— blef den offrade och de svartsjuka, själfviska,
småsin-nade systrarna afgingo med segern.

Så blind var den man, som vunnit en Rahels
första kärlek. Men det är otvifvelaktigt, att Finckensteins
känsla för Rahel var så pass äkta, att hon kunnat gifva
honom styrka till ett annat val. De flesta kvinnor skulle i
Rahels läge ha brukat alla maktmedel, de ägt i sin kärlek,
sitt lidande, sin personlighet.

Rahel gjorde icke detta. Hon hoppades i det
längsta att hans känsla var lika stark som hans ord.
När hon insåg att den var blek och vek som hans
skönhet, uppgaf hon striden.

Men hon gjorde det först efter lidanden, i hvilka
allt det förflutnas bitterhet blandades. Det hade redan
varit svårt för henne att börja hoppas, hon som genom
sin börd och sina tidiga sorger blifvit så viss om att vara
bestämd för lidandet; hon som stått i skuggan vid den
väg, där de lyckliga vandrade, stått med slutna händer,
viss att i hennes hand intet guldäpple skulle falla. Och
sedan hon uppleft det underbara att lifvet mildt öppnat
de slutna händerna och i dem lagt sin skönaste gåfva,
kunde hon icke betrakta kärleken som något att kämpa
om. Skulle hon än ånyo bli ensam efter att ha smakat
gemensamheten, förödmjukad efter att ha erfarit upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free