Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag icke säga, att jag har det bättre; jag har kommit öfver det, skulle
jag vilja säga.
Hvad jag ej fått kan jag glömma; men hvad som händt
mig kan jag icke glömma. Gud skydde enhvar från att förstå
detta.»
Från denna stund kände Rahel sig ej längre
enhetlig, d. v. s. hon lefde med tvenne världsåskådningar:
den innerst förtviflande, som blifvit hennes
omedelbara, och den lifsälskande, som ej längre var den
omedelbara utan den genom dagliga segrar tillkämpade
förmågan att alltjämt »renare, villigare och
mångfald i g a r e än någon annan» återgifva tillvarons
rikedom.
Rahel återsåg Finckenstein elfva år senare, samma
år som han dog. Och huru djupt hon lidit visa hennes
ord såväl efter deras återseende som efter hans död.
Han hade kommit »kall som en groda, skamsen som en
ertappad skälm»; han hade talat om sin vackra hustru,
och Rahel skref sedan i sin dagbok några sidor som
visa, att hon fann sig själf så utan skönhet, behag,
tjusningsmakt, att denna hennes egen brist blef henne
förklaringen på hennes oförmåga att inge Finckenstein
•en verklig kärlek. Men efter hans död känner hon
ånyo att det förakt, han i lifvet ingaf henne, ej upphört.
Ty döden kunde ej förändra hennes dom öfver hans
ömklighet.
Det kan diskuteras om Weininger har rätt i sin
mening att geniets hufvudbeståndsdel är minnet. Visst
är, att detta är ett grundvillkor för känslodjup. Rahel
hörde till dem, som aldrig af döden eller tiden
förleddes at t göra om sina känslor. Hennes hjärta hade
högt ropat »din mördare», då Finckenstein satt lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
