Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brännande af ömhet och huru hon sammanflätat deras
själar och lyft dem båda i en tyst bön.
Det förblef för Rahel den eviga, pinande gåtan att
én kvinna, hvilken j hvarje handling och hvarje ord
sålunda visade sin känslas enhetlighet och innerlighet,
icke kunde öfvertyga dess föremål om densamma. Den
var ju uppenbar som solens värme, som luftens
friskhet; hvarför blef den ej, lika väl som dessa stora
naturliga ting, insedd och vördad?
Och när hon åter och åter måste säga sig att han
dock tviflade, blef hela tillvaron för henne sammanhanglös
så som om dess grundlagar blifvit upphäfda. Om Urquijo
ej hade besvarat hennes kärlek — detta hade hon kunnat
förstå och böja sig under. Men hela Rahels varelse
reste sig mot denna misshandling af hennes känsla,
denna blindhet för hennes väsen, denna outgrundliga
och grymma gåta.
Det finnes i Urquijos bref några rader, skrifna under
en sjukdom, hvilka ge en ledning till förståelse af gåtan,
i synnerhet om man ser dem i samband med hans
senare historia. Han skrifver: »Ditt lugn, som under
andra förhållanden skulle vara min olyckia,
lindrar något mitt hårda öde. Jag vill se
dig så litet som möjligt, ifall du ej befaller
mig motsatsen. Du bör ana skälet. Dina
ord trösta mig, men din närvaro ökar elden.»
När Rahel senare med bitterhet frågade sig hvarför han
trodde på den obetydliga flicka, hvilken först blef hans
älskarinna och — sedan han blifvit viss om hennes
kärlek — hans hustru, så är svaret kanske detta: hon gaf
honom den förvissning om sin kärlek, som Rahel icke
gifvit och som — för den sydländska erotiken — är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
