Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den enda öfvertygande. Därtill kom också att Urquijo
med allt skäl fann sig Rahel underlägsen och att han
såg hennes intresse för sina begåfvade manliga vänner.
Urquijo har troligen lidit djupt under sin oförmåga att
öfvertygas, liksom Rahel under sin oförmåga att
öfver-tyga.
Medelbart har Rahel bekänt att hon ångrade den
brist på mod hvarigenom hon ej helt gaf sig åt
kärleken, nämligen när hon jämförde sig med Pauline Wiesel
och prisar dennas mod som — tillika med hennes
oemotståndliga tjuskraft — beredt henne ett motsatt öde.
»Det är en skillnad oss emellan: ni lefver allt, emedan ni
haft mod och lycka; jag tänker mig det mesta, emedan jag icke
haft någon lycka och icke fått något mod — icke det åtminstone
att aftvinga lyckan min lycka, att rycka denna ur dess händer.
Jag har blott lärt modet att bära», skrifver Rahel till Pauline.
Rahel klagar äfven öfver den villan att man, »likt vansinniga,
låter sitt lif förrinna utan att besinna, att ingen droppe blod flyter två
gånger, att vi begå en stöld mot oss själfva och ett gräsligt mord.
Blott emedan vi evigt eftersträfva ett gillande, som vi egentligen
icke bry oss om, och icke äro behjärtade nog att ej frukta
människornas ansikten utan dristigt säga, hvad vi vilja, önska
och begära. Ingenting är så heligt och sant och en så
omedelbar gåfva af Gud som den äkta böjelsen; men evigt kommer
denna att bekämpas för ett erkändt ingenting. Det oss mest
främmande låta vi pålasta oss, och så tappa vi bort oss själfva .. . Endast
böjelsen och hjärtats önskningar! Kan jag icke få lefva för dem, är
jag därtill alltför usel, förkastad, nedbruten och misshandlad, så
vill jag dock på nytt utforska dem hos mig själf och tillbedja dem.
Det är Guds starka vilja i hjärtat — det mörka, blodböljande —
hvilken hos oss ej har något namn, och därför bedra vi oss
själfva, tills det är dödt.»
Om än dessa uttalanden äro närda från många
erfarenheter, andras som egna, så är det dock troligt att någon
bestämd uraktlåtenhet gent emot lidelsens kraf lågiRahels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
