Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidande är därtill ett af de bästa. Jag spjärnar icke
emot mitt hjärta: detta är min konst.»
Rahel hörde icke till de fattiga, orörliga och
själf-uppfyllda naturer, som vilja sörja, som rifva upp sina
sår, då dessa börja sluta sig.
*
En människa, som trots alla lidanden bevarar sig
lef-vande, som har »ett gladt sinne ehuru ett sorgset hjärta»
utöfvar vanligen en stor tilldragning på ungdomen.
Och just under dessa år vann Rahel en ny förtrogen
i en ung man hvilken, liksom David Veit, endast var och
förblef hennes vän men detta i ordets fullaste
mening. Till honom som till Veit äro flera af Rahel’s
betydelsefullaste bref skrifna.
Den unge mannen var Alexander v. Marwitz, af en
ansedd adelsfamilj, hvars gods låg nära Berlin. Han
var 22 år, då han 1809 lärde känna Rahel och hade
nyss lämnat den militära banan, som plågade honom, för
att som landtman och lärd lefva på sitt gods. Men
han, — som de flesta djupt anlagda unga människor i
hans ålder — kände sig olycklig genom det svalg, som
låg mellan hans ideella vilja och den honom omgifvande
verkligheten, mellan hans sjudande unga kraft och de
obetydliga mål, på hvilka han kunde bruka dem. Och
hans svårmod tog själfmordstankens form.
I detta mörker fann han hjälp hos Rahel, om hvilken
han i sin beundrande tacksamhet skref: »Hon torde
väl nu vara den största kvinna på jorden.»
Hon hjälpte honom ej endast genom sympati med
hans lidande men genom att låta honom känna sig
be-höflig för henne. Hon lär honom att naturer — »med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0110.html
