- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
99

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de dubbla gåfvorna, det tvåfaldiga sinnet» — måste lära
sig bära ensamheten och finna sin tröst i att verka
för andra, ty de endast klagandes lif är ett eländigt
lif! Visserligen var det sannt att tidpunkten ej erbjöd
några stordåd att utföra men hvad som återstod alla
var »att göra det allra närmaste väl».

»Ni kan icke undfly tiden. Hvarje människa är bunden
vid sin. Vår tid är det sig i oändlighet, ända till svindel
själf-bespeglande medvetandets.»

»Att lefva, älska, studera, vara flitig, gifta sig, om det faller
sig så, utföra hvarje småsak riktigt och med lif, det är i alla fall
att ha lefvat....»

Men för att ge denna förståelse och dessa råd hade Rahel
själf måst vinna den vishet, hon sammanpressar i ord som dessa:

»Det härdade hjärtat, den på allt beredda själen, som har
intet öfrigt utom sitt eget samvete, kan från denna varandets
innersta punkt, stödd på sig själf, afvakta sitt öde.»

»Det ges ett universum, i detta utveckla vi oss. Och det är
alldeles detsamma, hvilket öde vi få, när vi kommit till insikt
därom, att utvecklingen är vårt öde.»

Det anförda visar huru Rahel läkte egna sår. Och
för att hjälpa vännen till den insikten at t en människa
kan bära större kval, än hans egen ungdomliga
»Welt-schmerz», skydde hon ej att för honom blotta sina
djupaste lidanden.

Hon lyckades verkligen rädda den vän, om
hvilken hon säger, att hans närvaro blifvit för henne »hvad
ögat är för världen», så mycken tröst och glädje hade
han beredt henne under det samlif, hvars art hon
sålunda betecknade: »vi lefva som två studenter, af hvilka
den ene är en kvinna».

Och det olef ej som själfmördare utan som kämpe i
frihetsstriden 1813, Marwitz slutade sitt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free