Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
einer vorübergehenden Laune ist? — Nicht so ist es bei ihr; —
sie ist, so weit ich sie kenne, in jedem Augenblick sich gleich,
immer in einer eigenen Art bewegt und doch ruhig, — kurz, sie
ist was ich eine schöne Seele nennen möchte; man fühlt sich, je
näher man sie kennen lernt, desto mehr angezogen und lieblich
gehalten.» —
Senare kallar Goethe Rahel »eine merkwürdige, auffassende
vereinende, nachhelfende Natur... Sie urteilt nicht, sie hat den
Gegenstand und insofern sie ihn nicht besitzt, geht er sie
nicht an.»
Detta yttrande fälldes då Varnhagen (anonymt) sändt Goethe
sina egna och Rahels uttalanden om Goethe själf i brefven till
hvarandra. När hon fick veta detta skref hon att, så litet hon annars sökte
göra sig gällande eller vinna bifall, detta hade gjort henne
verklig glädje.
»Att en gång få nedlägga min verkligen outsägliga kärlek
och beundrande vördnad inför den härligaste man och människa
var, i betraktande af dess varaktighet och intensitet, mitt hela lifs
hemliga, stilla önskan. I en sak har jag följt mitt djupaste
innersta, i att hålla mig skyggt undan för Goethe. Gud, huru rätt
var icke detta: Huru kysk, hur oskärad, hur väl bevarad under
ett helt olyckligt lif var icke mitt hjärtas adoration, som jag nu
fick visa honom.» Och sedan hon sagt att denna *Adoration»
går genom allt i hennes tillvaro, att nästan hvarje hennes skrifna
ord innehåller den, säger hon att Goethe nu själf skall kunna räkna
henne denna tillbakadragenhet till godo, emedan han bör inse
huru svårt det är »att ett helt lif igenom tigande inom sig dölja
en sådan kärleksfull beundran».
Det är af stort intresse att Goethes omdöme om
de båda brefskrifvarna går ut på att den ene
(Varnhagen) har det receptiva, den andra (Rahel) det
produktiva skaplynnet. Detta insågo de själfva och just
härigenom kände sig Varnhagen — hvars styrka liksom
hvars svagheter voro af kvinnlig art — fullständigad
genom Rahel, hvars skaplynne ägde den enhet af
manligt och kvinnligt väsen, som utmärker geniet. Båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
