- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
192

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kände Qoethes sympati för deras förbund såsom en
helgelse af detta. Ja, Rahel skref at t intet bättre bevisade
att Varnhagen älskade henne än att också han älskade
Ooethe. Ty, fortsätter hon, »man kan icke älska utan
att älska Goethe: han är idealet, framställdt genom
verkliga medel: lifvet själft.» Och Varnhagen å sin sida
skrifver att han möter Rahel i Goethes skrifter lika
mycket som i hennes egna bref. Ty i de förra finner han
»samma renblickande, starka, sannfärdiga natur,
öfver-hufvudtaget närmast real, men också älsklig och
öfver-svinnligt idealisk». Han träffar själfva medelpunkten i
Rahels andliga frändskap med Goethe, när han talar om
huru han af henne lärt »att gifva all tid i det närvarandes
våld» och att inse att detta närvarande är »så mäktigt,
så tjusande, emedan det just är».

Tjugu år förflöto innan Rahel nästa gång såg
Goethe, under sin vistelse i Frankfurt 1815. Brändes har
med mycken finhet påpekat huru Rahel omedvetet
tecknar hela sin stora, rena och ödmjuka känsla för Goethe
när hon — som visste att Goethe var i Gerbermuhle —
ej sökte honom, ty hon ville ej tränga sig på honom:
»Jag har fått oändligt mycket af honom, han ingenting
af mig.» Men slumpen hjälpte henne så att
sammanträffandet blef naturligt, som hon önskade det. En
dag, då Goethe vallfärdade till en af sin ungdoms
kärt platser, såg Rahel honom åka förbi och utropade:
»Där är Goethe!» Hon skildrar huru hon först blef röd
som skarlakan, så blek, huru alla leder darrade i en half
timme, huru hon älskade sina ögon, som sett honom!
Sålunda fick Goethe veta att hon var i trakten och
tre dagar efter kom han på besök till henne. Hon
höll på att klä sig. »Uppoffrande mig själf för att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free