Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent personlig beskaffenhet. Dessa båda herrar hindrade
hans befordran vid gymnasium och blefvo derför af honom
odödliggjorda. "Hatet i min själ," säger Palmær i ett bref,
"trifs ej bättre än den snö, som faller i maj månad. Den
smälter så fort solen skiner. Men om solen aldrig skiner,
så ligger snön qvar."
En annan gång yttrar han: "Måtte ej ’fäderneslandets
lugn’ eller ’läroverkets bästa’ eller andra fikonalöf med
slitna och klingande namn längre stå i vägen för mitt
inträde i statens tjenst. Biskop Hedrén och domprosten
Lidman äro personer, i hvilkas intresse det minst ligger,
att hindra mig. Ty de skola – i värsta fallet – få
erfara, det jag förstår att slå mynt af mina fiender –
hvarvid det bör erinras, att det är fienderna, som få slagen och
jag, som får myntet. Af ett från Nicander ankommet bref
ser jag, att min sak ännu icke är afgjord. Ske Guds vilje.
Jag är beredd på det värsta. Tvingas jag att blifva
publicist, skola vederbörande ångra det, men för sent efter
vanligheten."
Det mest förkrossande af Palmærs humoristiska utfall
var "Yttersta domen i Kråkvinkel". Denna humoresk hade
han skrifvit redan innan hans befordringsangelägenhet var
afgjord, och i handskrift – med titel "Yttersta domen i
Linköping" – hade den till och med kommit inför biskop
Hedréns ögon. Af Palmærs efterlemnade papper visar sig,
att hans fiender i Linköping sände detta aktstycke till höga
vederbörande i hufvudstaden och frågade om det kunde
vara tillbörligt, att en person, som så gycklade med eforus,
blefve anstäld som gymnasielärare. Mosander och
Askelöf tyckas hvar för sig hafva sökt gynna Palmærs
befordringsangelägenhet "Askelöf har rekommenderat mig,"
säger Palmær uttryckligen i ett bref och uppmanar den
vän, till hvilken det är stäldt, att gå till Askelöf och bedja
honom göra sitt yttersta för att före ett bestämdt datum
"få saken väl afgjord, eller, om detta ej kan ske,
åtminstone illa afgjord före samma tid."<footnnote>
Som vi redan antydt, var Palmær ursprungligen mera välsinnad
mot Svenska Minerva, än mot Aftonbladet. Eget är, att han äfven
efter sin verksamhet i sist nämnda tidning stod i vänskapligt förhållande
till Askelöf, på hvilken han längre fram blef ytterligt förbittrad,
möjligen i följd af uraktlåtet förord. I Palmærs efterlemnade papper fins
en versifierad utgjutelse öfver Askelöf och särskildt öfver hans
»käringsjäl», om hvilken Palmær säger:
»Omsider öfver Stygens elf
hon också måste vandra.
Hon kastar nu, en skugga sjelf,
ej någon mer på andra.»
</footnote>
"Jag är nämligen tvungen," tillägger han, "att ingå
till hofkanslersembetet med anmälan om mitt beslut att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
